Lisa Diamond, en före detta student på Robert Wood Johnson Clinical Scholars Program vid Yale, höll på att avsluta sina studier i Columbia när hon lade märke till ett fenomen som enligt hennes uppfattning verkade vara “fullständigt galet”. Många av hennes kollegor förlitade sig på sina långt under perfekta spanskakunskaper – hellre än att använda tolkar – för att kommunicera med sina spansktalande patienter.
Diamond beslutade sig för att genomföra en undersökning för att förstå orsakerna som låg bakom deras åtgärder. Undersökningen, som publicerades förra månaden, bekräftade hennes misstankar: Undersökningen kom fram till att många läkare inte använder tolkar beroende på en mängd olika orsaker, från brist på tid till den rådande kulturella atmosfären på sjukhusen.
“Även när läkare och patient talar samma språk är inte alltid kommunikationen perfekt”, säger Elizabeth Bradley, professor i folkhälsa och medförfattare av undersökningen. “Föreställ er att de inte talar samma språk.”
Tidigare undersökningar har redan visat att läkare inte använder tolkar i den utsträckning som de borde, berättar Bradley. Istället för en kvantitativ approach, valde de att genomföra djupgående intervjuer.
“För vissa typer av vetenskapliga undersökningar, kan kvalitativa metoder hjälpa dig att förstå fenomen som inte kan förstås med hjälp av siffror”, förklarar Leslie Curry, som sysslar med undersökningsvetenskap på Yale Medical School och är medförfattare av undersökningen.
Undersökningen utvärderade läkares användning av tolkar i två urbana undervisningssjukhus, ett på varje kust.
Med hjälp av dessa kvalitativa metoder, upptäckte Diamond en mängd faktorer som påverkade den begränsade användningen av tolkar – tidsbrist, sjukhusens kulturella atmosfär, ej engelsktalande patienter som inte förstår sin federala rättighet till en tolk och kulturella skillnader mellan patienter och deras läkare.
“Det är ett mångfacetterat och komplext problem”, förklarar Diamond.
De yngre läkarna – med långa arbetsdagar under svåra förhållanden – kunde ofta inte hitta några andra alternativ och försökte arbeta så snabbt som möjligt i så stor utsträckning de kunde, säger hon. Det blev acceptabelt för dem att använda sina egna begränsade språkkunskaper eller språkkunskaper hos en familjemedlem eller vän till patienten – vilket ibland bröt mot sekretesslagarna, förklarar Diamond.
Läkarna var dock ofta omedvetna om efterverkningarna av dessa åtgärder – avsaknad av kommunikation kan verkligen leda till särskiljande kvalitet angående vården och problem som sträcker sig från feldiagnoser till längre sjukhusvistelser, lägger hon till.
Eftersom läkarna har mycket att göra och drunknar i arbete, måste förändringar i beteendet genomföras för att lösa problemet, på ett sätt så att läkarna inte ens märker att de gör saker på ett annorlunda sätt, säger Diamond.
Hon gav exempel på att lägga till tolkar i sjukhusets beställningssystem, som vidarebefordrar beställningar direkt till passande individer, som ett sätt att öka användningen av tolkar. Med detta nya system kunde läkare beställa en tolk med lika lite ansträngning som de för närvarande kan beställa en lungröntgen.
Men Diamond pekade även snabbt på att det inte är enkelt att lösa problemet.
“Betydande kulturella förändringar kommer att krävas”, säger hon.
Bradley underströk även vikten av att inte endast hitta en nödlösning, som en tydligare detaljering av den federala lagstiftningen, utan även en förändring av det inrotade tänkesättet.
Både Bradley och Diamond betonar vikten av ett starkt ledarskap för att förbättra vårdkvaliteten. Chefer inom vårdsektorn bör prioritera problemet och göra läkarna ansvariga för sina åtgärder.
Diamond, som enligt Curry har en “personlig och långvarig passion” för detta problem, kommer att fortsätta att forska i ämnet.
Hon håller för närvarande på med en nationell undersökning – för vilken data redan har samlats in – för att utvärdera vilken typ av tjänster som sjukhusen erbjuder till ej engelsktalande patienter och att utvärdera deras uppfyllande av de federala föreskrifterna. Diamond planerar även att undersöka de varierande nivåerna av språkkunskaper bland läkare och var tröskeln bör ligga för att användande av tolk ska vara rekommendabelt.
