CE översättningsbyrå

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till turkiska!

Vad kostar det och när kan översättningen vara klar?

Skicka ett mail till info@ce.se, bifoga filerna som skall översättas och beskriv uppdraget så utförligt som möjligt. Ange företag, namn, adress, telefonnummer samt till vilka språk översättningen ska göras, så återkommer vi inom kort med prisförslag och leveransdatum på projektet.

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

1. Kontakt

ikona optKontakta oss redan idag per telefon eller e-post

2. Översikt

ikonhus optVi diskuterar och analyserar jobbet som ska göras


3. Prisförslag

ikondokument optNi får en gratis och tydlig offert med utförandedatum

4. Plan

ikonkalender optEn detaljerad projektplan tas fram för arbetet


5. Utförande

ikongubbe optVåra duktiga experter genomför uppdraget

6. Resultat

ikonstjärna optHög kvalitet, nöjda kunder, fortsatt samarbete



Vi översätter till turkiska!


Turkoglu Kuru


Isim Hulusi


Cevik Koz


Karya Ertugrul


Ozkan Aykac


Secil Akcatepe


Det turkiska språk som är Turkiets officiella språk. Turkietturkiskan är den moderna efterföljaren till osmanskan (Osmanlıca) och i dag det numerärt och kulturellt viktigaste turkspråket. Det talas (2011) som modersmål av nära 73 miljoner, varav 67 miljoner i Turkiet, 2 miljoner i Tyskland, 690 000 i Bulgarien, 330 000 i Iran, 260 000 på Cypern, 201 000 i Nederländerna, 180 000 i Österrike, 145 000 i Frankrike, 142 000 i Uzbekistan, 123 000 i Saudiarabien, 94 000 i Grekland, 88 000 i Ryska federationen, 87 000 i Belgien, 86 000 i USA och 73 000 i Makedonien samt 23 000 i Sverige.

Turkietturkiskan hör till den sydvästra eller oghuziska gruppen av turkspråken och är närmast besläktad med gagauziska, azerbajdzjanska, khorasanturkiska och turkmeniska. Språket etablerade sig från och med 1100-talet successivt i Anatolien och delar av Balkanhalvön. Dess äldre språkstadier benämns fornosmanska (fram till 1400-talet), medelosmanska (1500- och 1600-talen) samt nyosmanska (1700- och 1800-talen). För det förosmanska stadiet brukas också termen fornanatoliskturkiska.

Det överregionala turkietturkiska talspråket är relativt enhetligt, men det finns ett stort antal delvis starkt differentierade dialekter. I östra Anatolien går dessa utan klar gräns successivt över i azerbajdzjanska dialekter. Det talade språket är ofta ett resultat av komplicerade språkkontakter, som förklaras genom invandringshistorien och de därmed uppkomna etniska strukturerna. I vissa regioner finns det ett mer eller mindre starkt inflytande från andra språk (grekiska, kurdiska m.fl.). Under senare tid har nya turkiska, även icke-oghuziska, grupper invandrat från Balkanhalvön, Krim, Kaukasien och Centralasien.

I det osmanska högspråket kom arabisk–persiska lexikaliska och grammatiska element med tiden att dominera så starkt att språket var nära att förlora sin turkiska prägel. Under senare delen av 1800-talet uppstod dock en språkreformrörelse, som hade stor framgång under 1900-talet. Det av Kemal Atatürk 1932 grundade turkiska språksällskapet (Türk Dil Kurumu) arbetade länge för en ”ren” turkiska (Öztürkçe), i vilken arabiska och persiska lånord ersattes med äldre och dialektala turkiska ord samt artificiella bildningar. Senare har motrörelser uppstått, vilka också har påverkat språksällskapets egen målsättning. Trots framsteg i reformarbetet är det moderna skriftspråkets ordförråd i dag ganska oenhetligt. Språkfrågan står fortfarande i centrum av Turkiets kulturpolitik, och det individuella valet av språkform återspeglar ofta kulturella och politiska attityder.

Medan osmanskan huvudsakligen skrevs med arabisk skrift infördes för turkietturkiskan 1928 ett latinskt alfabet omfattande bl.a. följande tecken med speciella ljudvärden: c [dʒ], ç [tʃ], ğ ursprungligen [ɣ], betecknar numera endast förlängning av föregående vokal, ı [ɨ], j [ʒ], ş [ʃ], y [j] och z [z].

Turkietturkiskan uppvisar stora fonologiska, morfologiska och syntaktiska likheter med andra turkspråk men har på grund av sin geografiska randposition bevarat en del ålderdomliga drag och förvärvat många nya. I stället för initialt t- och k- i flertalet turkspråk har den liksom andra oghuziska språk i regel d- och g-, t.ex. dil ’språk’, göl ’sjö’. Liksom alla turkspråk har den en höggradigt syntetisk (agglutinerande) ordstruktur med plats för ett stort antal relativt oföränderliga suffix, t.ex. sev-iş-tir-il-eme-dik-ler-in-den (’älska’ + suffix för ömsesidighet, kausativ, passiv, omöjlighet, verbalnomen, plural, possessiv, ablativ) ’eftersom de inte kunnat förmås att älska varandra’. Suffixen är oftast underkastade en ljudharmoni som tydligast yttrar sig i vokalassimilation; jämför t.ex. seviştirilemediklerinden (med enbart främre vokaler) och konuşturulamadıklarından ’eftersom de inte kunnat förmås att tala med varandra’ (med bakre vokaler).

Språket har (förutom en ändelselös grundform) fem kasus: genitiv, dativ, ackusativ, lokativ (svarar på frågan var?) och ablativ (svarar på frågan varifrån?). Grammatiskt genus saknas (o ’han’, ’hon’, ’den’, ’det’). Verbsystemet med sina tempus-, aspekt- och moduskategorier, diateser, perifrastiska former m.fl. är mycket omfattande. Unik för turkietturkiskan är en presensform på -iyor, t.ex. geliyorum ’jag kommer’. Till skillnad från de flesta andra turkspråk har den bevarat ett gammalt particip på -miş, som också kan brukas som finitform med inferentiell betydelse, dvs. talaren har inte egen erfarenhet av det sagda, t.ex. Ali gelmiş ’Ali har tydligen kommit’, ’Ali lär ha kommit’.

Ordföljden är relativt fri och tillåter många variationer av satsperspektivet. Attribut föregår de ord som de bestämmer, t.ex. güzel bir ev ’vacker’ + ’ett’ + ’hus’, ’ett vackert hus’. I konservativt skriftspråk står subjektet i regel först och predikatsverbet sist i satsen, t.ex. Ali bugün bana para gönderdi ’Ali’ + ’i dag’ + ’till mig’ + ’pengar’ + ’sände’, ’Ali sände mig pengar i dag’. Bisatser bildas oftast med infinita konstruktioner, t.ex. relativsatser som Ali’nin bana bugün gönderdiği para (’Ali’ + genitiv + ’till mig’ + ’i dag’ + ’sända’ + verbalnomen + possessiv), ’pengarna som Ali sände mig i dag’ eller motsvarigheter till att-satser som Ali’nin bana bugün para gönderdiği ’att Ali sänt mig pengar i dag’. Subjektspronomen brukas mer sällan än i t.ex. svenskan, då predikatsformerna oftast har personändelser, t.ex. anladım ’jag har förstått’.

Kontakt