CE översättningsbyrå

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till isländska!

Vad kostar det och när kan översättningen vara klar?

Skicka ett mail till info@ce.se, bifoga filerna som skall översättas och beskriv uppdraget så utförligt som möjligt. Ange företag, namn, adress, telefonnummer samt till vilka språk översättningen ska göras, så återkommer vi inom kort med prisförslag och leveransdatum på projektet.

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

1. Kontakt

ikona optKontakta oss redan idag per telefon eller e-post

2. Översikt

ikonhus optVi diskuterar och analyserar jobbet som ska göras


3. Prisförslag

ikondokument optNi får en gratis och tydlig offert med utförandedatum

4. Plan

ikonkalender optEn detaljerad projektplan tas fram för arbetet


5. Utförande

ikongubbe optVåra duktiga experter genomför uppdraget

6. Resultat

ikonstjärna optHög kvalitet, nöjda kunder, fortsatt samarbete



Vi översätter till isländska!


Ubbi Þórlaugursson


Gurrý Hárekursdottir


Vernharð Asparsson


Unnbjörg Aðalráðursdottir


Úlrik Guðveigursson


Enika Engilbjartursdottir


Språk som tillsammans med norska och färöiska bildar den västliga grenen av de nordiska språken. Utmärkande för dessa är bl.a. starkt genomslag av s.k. u-omljud (t.ex. tönn ’tand’ av *tanþu), nasalassimilationer (som i bekkr ’bänk’ av *bankiar). Isländska är modersmål för drygt 300 000 människor, varav knappt 20 000 utanför Island.

Isländskan var ursprungligen en norsk dialekt, mest lik språket i sydvästra Norge, varifrån huvuddelen av invandrarna kom. Efter hand skilde sig språken åt, framför allt därför att norskan förändrades, t.ex. genom övergång av hl, hn, hr till l, n, r (hnefi blev i Norge till neve, næve ’näve’ osv.). Olikheter som denna används av nutidens filologer som medel att skilja tidiga fornisländska handskrifter från fornnorska. Denna uppgift är f.ö. ofta mycket svår, bl.a. därför att skrivande islänningar under uppehåll i Norge kunde påverkas av norskt uttal och norska skrivvanor eller därför att man på Island skrev efter norskt mönster i handskrifter avsedda för export till Norge.

Isländskan är genom sin ålderdomlighet av oskattbart värde för den nordiska, germanska och indoeuropeiska språkhistorien. Av de germanska språken kan i flera avseenden endast gotiskan från 300-talet e.Kr. mäta sig med isländskan i fråga om forntrohet. Den fornisländska litteraturens rika ordförråd bidrar väsentligt till isländskans vetenskapliga betydelse.

Verkliga dialekter, motsvarande vad som finns i Skandinavien, förekommer inte på Island. Orsakerna till detta är troligen flera. Man har pekat på litteraturens ovanligt stora betydelse på Island genom tiderna. I det isländska samhället kunde många läsa. En sammanhållande faktor utgjorde de årliga mötena på Alltinget. Men den viktigaste faktorn var sannolikt ändå bebyggelseförhållandena. Mycket långt fram i tiden saknades byar och städer. Bondgårdarna var från äldsta tid belägna långt från varandra. Barn och ungdomar kunde inte lätt komma samman och bilda gäng, där nymodigheter under uppfinningsrika ledare kunde utvecklas. Barnen kunde alltså hållas i språklig tukt av sina föräldrar och mor- och farföräldrar i storfamiljerna. Isländskan har också mycket länge varit skyddad för utländsk påverkan. Numera är däremot inflytande från engelskan märkbart i talspråket i städernas ungdomskretsar. Ett utmärkande drag är dock att språkattityden på Island är sådan att när ungdomar kommer upp i vuxen ålder slutar de ofta använda engelska lånord. Dessa anses inte tillhöra det vårdade språket. Ett starkt utländskt, särskilt engelskt, inslag är påtagligt i texten på skyltarna vid Reykjavíks affärsgator.

Vissa provinsiella olikheter förekommer emellertid på Island, både i uttal och ordförråd. Hv- uttalas [kv] i ett stort område, särskilt i norr, men inte i sydöst. I det senare området bevaras också rn och rl. I Västfjordarna bibehålls enkel vokal före ng och nk; ingen diftongering sker alltså som i landet i övrigt, där t.ex. lengi uttalas [leiʹŋgi]. Andra dialektgeografiska olikheter har sammanhang med uttal av p, t, k som b, d, g (”linmæli”) och med sammanfall av i med e och av u med ö (”flámæli”, ’tal med gapande mun’). I det senare fallet uttalas viður ’ved, trä’ som veður ’väder’ och mun, ackusativ ’skillnad’, som mön ’man (på häst)’.

Från 1600-talet till 1800-talet inlånade svenskan en mängd isländska ord. Till mytologins sfär hör t.ex. alf, as ’gud’, fylgja (en sorts skyddsande), norna (isländska norn), valkyrja, Valhall, Frigg, Idun, personnamn som Gerd, Hilda (isländska Hild), Yngve, vidare ord som bärsärk, drake ’skepp’, hird, idrott, jarl. Att ord inom den gamla skaldekonstens område har inlånats är lättförståeligt. Dit hör drapa och skald. Översikten må avslutas med dyrgrip, jökel, narval, norrön. Till och med en mycket produktiv svensk avledningsändelse har kommit från isländskan, nämligen -a i samtida, nutida osv. Förebilden var det isländska samtíða, som Haqvin Spegel fann i Olof Verelius fornspråkliga lexikon och som han lanserade i sin egen ordbok 1712.

Isländskan har sedan äldsta tid ett mycket rikt böjningssystem. Delvis från indoeuropeisk tid har isländskan ärvt en mångfald skilda substantivgrupper, karakteriserade av olika stamvokaler (t.ex. u-stammar som *ferðu-r, varav fjǫrðr ’fjord’, och ōn-stammar som uik-ōn, varav vika ’vecka’). Substantiven böjs i singularis och pluralis och båda dessa numerus i fyra kasus, t.ex. (med modern stavning): Sing. nominativ fjörður, genitiv fjarðar, dativ firði, ackusativ fjörð; pluralis nominativ firðir, genitiv fjarða, dativ fjörðum, ackusativ firði (fornisl. firðu). – Också verbböjningen är rik. Verbet har bibehållit konjunktiv-, pluralis- och personböjning, som framgår t.ex. av imperfektum av fara: indikativ sing ég fór, þú fórst, hann fór; pluralis við fórum, þið fóruð, þeir fóru. Konjunktiv singularis ég færi, þú færir, hann færi; pluralis við færum, þið færuð, þeir færu (i fornisl. fœrim, fœrið osv.

Under reformationstiden tjänade det isländska skriftspråket i tryck särskilt teologiska och uppbyggliga ändamål. Då översattes bibeln (utkommen 1584). Företaget innebar bl.a. att den danska bibeln och danska uppbyggelseböcker blev obehövliga, detta i motsats till i Norge. Under denna epok och till in på 1700-talet upptog isländskan en mängd lånord, afguð ’avgud’, akta (nu bl.a. virða), býta (nu bl.a. skipta), undirvísa (nu kenna) osv. På 1700-talet förekom en viss opposition mot lånorden, och på 1800-talet växte sig purismen stark, inte minst bland islänningar i Köpenhamn. Särskilt bör nämnas männen kring tidskriften Fjölnir, t.ex. Jónas Hallgrímsson och Konráð Gíslason. Språkrensarna går fram på tre vägar. Gamla ord ges ny betydelse. Sími ’tråd’ betyder nu ’telefon’, sjóður ’pung’ blir ’fond’ m.m. Isländskans rika förråd av ordbildningsändelser tas ofta i anspråk, t.ex. vindill ’cigarr’ (till vinda ’veckla samman’), iðnaður ’industri’ till iðn ’hantverk’. Men framför allt bildas sammansättningar, t.ex. rafmagn ’elektricitet’ (egentligen ’bärnstenskraft’), bókavörður ’bibliotekarie’ (egentligen ’bokvaktare’). Den isländska språkvården är en angelägenhet för många enskilda islänningar och för vissa privata sammanslutningar, t.ex. Verkfræðingafélagið (Ingenjörssamfundet), men framförallt för Íslensk málnefnd (Isländska språknämnden). – Trots allt finns inte så få lånord i isländskan. Hit hör särskilt ord inom naturvetenskap och teknik, t.ex. atóm, bíll ’bil’, polystyren, men också åtskilliga andra, t.ex. banani, kaffi, krokket, tennis.

Trots de många ljudförändringarna är stavningen i den nuisländska skriften mycket lik den som används i normaliserade fornisländska skrifter. Det är därför lätt för nutidens islänningar att läsa t.ex. sagorna. Vissa ålderdomliga ord brukar behöva förklaras, t.ex. för skolbarn. Likaledes är det lätt för islänningar att förstå texterna i de vikingatida svenska runinskrifterna.

Till de ålderdomligaste dragen i isländskan hör syntaxen. Predikatet kan inleda huvudsatser, t.ex. Gekk hann inn ’Han gick in’. Verb och adjektiv styr kasus, t.ex. biðja friðar (genitiv) ’be om fred’, bjarga manni (dativ) ’rädda en människa’, feginn þessu (dativ) ’glad över detta’. – I bisats står det finita verbet på andra plats (pronomen undantagna) t.ex. hann sem bundinn var ’den som var bunden’. – Opersonliga verb är mycket vanliga, t.ex. mig (ackusativ) grunar ’jag misstänker’, gaf þeim (dativ) byr ’de fick medvind’, ísa (ackusativ) leysti ’isen (isarna) gick upp’ (eg.: ’löste’), þess (genitiv) þarf ekki ’det behöver man inte’.

På ett område har den eljest så ålderdomliga isländskan förändrats betydligt, nämligen i fråga om uttalet. Distinktion mellan grav accent och akut accent finns inte. De gamla korta stavelserna har förlängts. Så har vika ’vecka’ (med kort i och kort k) blivit vi:ka (med långt e-haltigt i). Stavningen är oförändrad: vika. De gamla långa vokalerna á, é, ó, ǽ har diftongerats till [au], [ie], [ɔu] och [ai]. Det i fornspråket längdmarkerande accenttecknet betecknar alltså nu vokalkvalitet. Andra ljudövergångar är delabialisering av y, ý till i, í och av ö till e (t.ex. efri ’övre’) samt av œ till æ (varav [ai]). – Inom konsonantismen märks övergång av ljudförbindelsen [vl] och [vn] till [bl] (Keflavík uttalas [kɛʹb:lavi:k]) och [bn], vidare övergång av hl, hn, hr till tonlösa [l], [n], [r], av nn som regel till (ungefär) [t:n], av rn till [(r)t:n], av rl till [(r)t:l]. – Svagtonigt -t och -k har blivit [ð] respektive -g [ɣ]), t.ex. hafið ’havet’. – Elision, dvs. bortfall av vokal vid vokalmöte är utmärkande för isländskan. Utebliven elision avslöjar omedelbart en utlänning. Ex.: Anna/a/ er komin ’Anna har kommit’.

Med invandrarna följde många irer, särskilt hustrur och trälar. Dessas inflytande på isländskan blev emellertid ringa. Det rör sig om ett antal personnamn, t.ex. Kjartan, Njáll, ett och annat ortnamn, t.ex. Dímon (också på Färöarna), samt ett litet antal andra ord, t.ex. jaðrakan ’rödspov’.

Kontakt