Sedan urminnes tider har poesin varit en del av människors liv. Den har odödliggjort gamla civilisationer genom epos som Gilgamesh, Iliaden, Aeneiden, Beowulf, förislamisk poesi, särskilt Mu’alaqat osv. Vad är poesi egentligen? Vad är det som gör den så högt värderad?
Till att börja med, så är poesin till för att uttrycka känslor och beröra känslor och känslodjup hos lyssnare och läsare. Den tillför någonting väsentligt till deras erfarenheter. Poeten måste därför vara fullständigt medveten om språkets kapacitet för att kunna föra fram sitt budskap effektivt. Orden i dikten går längre än deras textuella betydelse – de får en ny innebörd som bestäms av det poetiska sammanhanget.
Hursomhelst så använder sig poeter av olika grepp för att få fram det de vill ha sagt. De tillämpar olika slags språkliga bilder; det finns rytm, ton, man avviker från den konventionella språkkoden, och det finns musikalitet som uttrycks i versmått och kadenser.
Går poesi att översätta?
I och med att poesin innefattar alla dessa komponenter, har man ställt sig frågan om det alls är möjligt att översätta poesi. Vissa människor ser på poesin som något heligt, andra har vågat besegra dess ogenomträngliga skyddsmurar!
Motståndarna till översättning av poesi som t.ex. W.B. Bateson och Turco lägger fram sina skäl: de påpekar att poesi förlorar sina grundläggande element vid översättning. Sådana åsikter går hand i hand med tron att poesi går helt förlorad vid översättning.
Professor H.G. Widdowson är mindre radikal i sin bok Stylistics and the Teaching of Literature 1975. Han antar att översättning av poesi är extremt svårt på grund av att man ”sätter samman ljud och innebörd till en enda betydelse”.
Samma sak har också uttryckts av arabiska skribenter. Al-Jahedh till exempel anser att poesi inte går att översätta; om det översätts blir versmåttet förstört, tonen förvanskad och skönheten försvinner. Denna åsikt härstammar från det faktum att varje språk har sina egna versmått och sin musik.
Översättning av vers kontra översättning av prosa
Bör vi därför avstå från att översätta poesi, eller bör vi försöka översätta poesi trots alla varningar? Vi hävdar den senare uppfattningen, för om poesin inte skulle vara tillgänglig för översättning, skulle mänskligheten berövas en stor mängd poetiska verk som är mästerverk i sig själva.
Man kan fundera på om översättningen bör vara på vers eller på prosa. En mängd åsikter har lagts fram om detta. Theodore Savoy nämner några av dessa i sin bok The Art of Translation 1968. Han säger att människor som Carlyle, Leigh Hunt och Postates tror att poesi inte kan översättas i någon annan form än poesi, eftersom dess estetiska verkan uttrycks med hjälp av versmått. Andra som Mathew Arnold och Helaire Belloc uttrycker att det är möjligt att översätta poesi till prosa, eftersom prosaformen ändå kan ha en poetisk essens.
Det antas här att eftersom poesi har sina distinkta särdrag, kan den inte uttryckas i ren prosa. Poeten arbetar huvudsakligen med ordens konnotativa kraft. Översättning av poesi till poesi innebär att man bibehåller rim, bildlikt språk och den allmänna tonen i originalet. Detta kan inte åstadkommas om inte översättaren har en speciell talang och introspektiv förmåga. En del översättningar av poesi har imponerat på läsare på de andra språken för sitt djup och sin originalitet. En del av de översatta versionerna har bedömts vara till och med ännu mer belysande är originalet. Professor Nickolsons översättning till engelska av Jamil Buthaynas dikter är ett strålande exempel:
Oh, might flower a new that youthful prime
And restore to us, Buthayna, the bygone time.
And might we again be blest as we want to be
When thy folk were nigh and grudged what thou gavest me.
Shall I ever meet Buthayna alone again?
Svårigheten med att översätta poesi har fått många att tycka att den som översätter poesi måste vara poet själv, för annars skulle han inte våga sig på att göra cirkeln fyrkantig! Det har också funnits andra försök att översätta poesi till rytmisk prosa. Khalil Mutran, till exempel, översatte en del av Shakespeares pjäser till en rytmisk prosa. Men prosaöversättningar rekommenderas inte, eftersom mycket av poesins musik går förlorad.
Avslutningsvis, så kan poesi översättas av dem som har ett djupt intresse av poesi och som har den poetiska känslan och känsligheten utöver att de behärskar det andra språket. Poeten, sedd i detta perspektiv, är en framstående översättare.
