Det kan diskuteras om översättare bör vara ansvariga för och trogna gentemot källtexter. Ibland måste en översättare ta itu med en bristfällig text som innehåller grammatiska fel som fel ordval, felstavning och liknande. Det finns också vissa texter som är fulla av svärord, felaktiga faktauppgifter eller missledande övergeneraliseringar. I sådana situationer bör översättaren ingripa för att förbättra dessa texter genom att rätta det som är fel eftersom det är hans eller hennes etiska och professionella skyldighet att förmedla korrekt information. Eftersom översättare måste vara trogna och opartiska får de däremot inte under några som helst omständigheter ändra innehållet i källtexter.
Professionella översättare bör vara lingvistiska experter som känner till både källspråkets och målspråkets korrekta användning mycket väl. Följaktligen blir det deras etiska och professionella skyldighet att rätta grammatiska fel som de upptäcker i källtexten som de ska översätta. Om de inte gör det förvränger de inte bara källtexten, utan de äventyrar även sin karriär i det långa loppet. Om t.ex. en professionell översättare ska översätta en text och det råkar finnas några grammatiska fel i källtexten måste han eller hon rätta dessa innan texten kan översättas. Ett påhittat exempel av ett sådant fel visar följande exempel prov på: ”he took his usual bath”, där ordet bath av misstag används istället för ordet path. På samma sätt bör ordvalsfel där antingen en synonym eller ett nära relaterat ord som använts på fel sätt upptäckas och rättas av översättaren. Om översättare överser sådana fel i källtexten utan att rätta dem väljer de att avstå från både etik och professionalism.
Vidare känner professionella översättare ibland att de har moraliska förpliktelser att använda ett förfinat språk när de översätter passager fulla av svärord och vulgära meningar. Översättaren inser naturligtvis att målpubliken eller läsaren kommer att bli förolämpad av att höra eller se för många svärord. Följaktligen bör han eller hon reducera antalet av dessa ord till en något sånär presenterbar rad av förbättrade och formellt ekvivalenta ord som mer eller mindre producerar samma effekt hos läsaren som måltextens fraser och meningar. Denna manipulation från översättarens sida visar en större respekt för målpubliken och målkulturen.
En annan situation där översättaren måste ingripa för att förbättra en bristfällig text är när den innehåller felaktiga faktauppgifter antingen på grund av kunskapsbrist eller på grund av ouppmärksamhet. Oavsett anledning måste översättaren rätta dessa fel eftersom det är hans eller hennes skyldighet att presentera korrekta faktauppgifter, annars kommer målpubliken vare sig glömma eller förlåta det. Beträffande detta påpekar Newmark: ”När den extralingvistiska verkligheten är felaktig i källtexten måste översättaren säga ifrån om det. Oriktiga uppgifter måste antingen korrigeras eller kommenteras. Detta ansvar är viktigare än att kvalitetskontrollera skriften i källspråkets text.”
Låt oss anta att källtexten motsäger bevisad vetenskaplig fakta och att översättaren är medveten om felet. Han eller hon bör först se till att felet korrigeras innan översättningsarbetet påbörjas. Ett påhittat exempel av oriktiga faktauppgifter är följande: ”Ingen vet med säkerhet vilket det hårdaste naturmaterialet är”, och översättaren vet att denna övergeneralisering är vetenskapligt felaktig eftersom diamanten visar sig vara det hårdaste materialet. Sådana fel måste rättas. Ett annat påhittat exempel är följande: ”Innan Amerika upptäcktes levde inga människor där.” En bra översättare bör inte översätta denna mening utan att ifrågasätta dess historiska validitet och rätta den, om det inte är så att han eller hon har bristande historisk och professionell kunskap. När en översättare är osäker på korrektheten hos de idéer som uttrycks i en text måste han eller hon göra ett omfattande efterforskningsarbete och rätta det som är fel för att tillhandahålla korrekt information.
Precis som det finns specifika situationer där översättare måste förbättra bristfälliga texter, finns det även gränser för översättarens ingripande eftersom han eller hon måste vara trogen och opartisk när det gäller originaltexten. I detta avseende bör översättare inte försöka förbättra innehållet i någon text, eller utesluta eller lägga till något speciellt när de översätter lagtexter. Catriona Picken (1983) föreslår: ”På andra ändan av skalan finns det vissa typer av dokument som kräver strikt översättning av originalet, där ingenting utesluts eller läggs till. Lagliga texter och patent tillhör denna grupp. I sådana fall har översättaren minimal frihet.” (1983:93)
Som sammanfattning bör översättare korrigera grammatiska fel, ordvalsfel och andra lingvistiska defekter i en dåligt skriven källtext. De bör även förfina översättningen av texter som innehåller svärord och kommentera utelämningar eller förvrängningar av faktauppgifter eftersom det är deras moraliska och professionella skyldighet att översätta korrekt information. Översättare bör likväl inte ändra innehållet i en källtext oavsett vad de anser om den.
