Sist konstaterade vi att översättningsbranschen är en av de mest dokumenttyngda branscherna av alla. Så varför skulle företag i vår bransch överväga att övergå till papperslöst?
Så länge vi kan minnas har både kunder och översättare arbetat med enorma mängder papper, skrivit ut massor av manuskript, miljontals brev och inlagor, faxat kilometervis med knappt läsbar dokumentation och producerat oändliga travar av dokument.
Så när det gäller alla dokument som vi idag får i digitalt format – allt från sms till e-post, elektroniska kvitton, banktransaktioner på nätet och så vidare – varför ens överväga att konvertera dem till pappersformat? Först och främst: Vad innebär det egentligen att övergå till papperslöst och vilka fördelar kan det medföra?
Är det någon sorts nostalgisk reaktion mot den moderna tidens anda som gör att man envisas med att hålla fysiska pappersarkiv av allting?
Till att börja med är en övergång till papperslös verksamhet en bra idé av många olika skäl. Några skäl till att ta steget är bland annat förbättrad kundservice, möjlighet till distansarbete, en allmän effektivisering av arbetet samt även ekonomiska fördelar, eftersom kostnaderna för brevpapper och fysisk lagring kan minskas drastiskt. Att övergå till papperslöst ökar också tillgången till information på nätet.
Det skulle glädja Platon att veta att vi alla gradvis flyttar till ”molnet”, hans älskade ”hyperuranion” där rena idéer lever i ett perfekt existentiellt tillstånd.
Men för att kunna uppnå ett sådant ideal måste vi ofullkomliga och begränsade varelser övervinna hindren och motståndet mot den papperslösa modellen.
För det första, är något av det material vi så generöst skriver ut i flera exemplar ens värt det papper det skrivs ut på? Elektroniska dokument och register håller på att ersätta pappersdokumenten inom många områden, men översättningsbranschen tar längre tid på sig att anpassa sig. Elektroniska dokument är visserligen en trygghet genom att viktig information är säkerhetskopierad, men har onlinedokument samma lagliga tyngd och giltighet som konkreta papperskopior?
Detta mycket viktiga tvivel är kopplat till själva anledningen till att pappersdokument existerar.
Ta till exempel ett uttryck som ofta har förknippats med självaste Machiavelli i renässansens Florens:
”Carta si face perché homo é fallace.”
På ren svenska:
Saker och ting skrivs ner eftersom man inte kan lita på människor.
Minnet sviktar. Ibland avsiktligt. Viktiga avtal, löften, uppgörelser och liknande måste ha ett fysiskt format som man kan hänvisa till i de fall eller situationer där tvivel kan uppstå.
Men kan elektroniska dokument ge oss samma garanti?
Även om digitala dokument på förhand verkar mer lättförfalskade har fysiska dokument kopierats olagligt i århundraden, vilket bara bekräftar att den orsakande faktorn är konstant: Förfalskare har också anpassat sig till den digitala eran, och precis som i begynnelsen kan man inte lita på människor. ”homo é fallace”, ”homo homini lupus”, och så vidare, och så vidare.
Kanske handlar det inte om att övergå till papperslöst utan om att övergå till ”människolöst”?
(Nu är jag där igen – av ren och skär inre drivkraft styrs min monolog mot ämnet maskinöversättning) Hoppsan!
