Soma Devi Dura är blind, delvis döv och har en vacklande hälsa. Vid 82 års ålder är hon även den sista direkta länken till ett av de hundratals asiatiska inhemska språk som riskerar att försvinna.
Fru Dura tros vara den sista överlevande personen som talar Dura, det språk som en gång talades av den etniska grupp i Nepal från vilken både hon och det språk som hon är ensam om att tala, har hämtat sina namn. Den enda andra personen man känner till som talar Dura dog i augusti förra året.
Samtidigt som man arbetar på att sammanställa ett lexikon över språket och att göra en sammanställning över Duras kultur, försöker forskare att ordna medicinsk behandling åt fru Dura, både för att hjälpa henne och för att få mer tid att avsluta sitt arbete. Med hennes samtycke planerar de att transportera henne från sitt hem i västra Nepal till huvudstaden Katmandu.
Kedar Nagila, en språkforskare som skrev en doktorsavhandling om det hotade språket, berättar att 1500 ord och 250 meningar i Dura redan har dokumenterats. Genom att transportera fru Dura till Katmandu och med hjälp av speciella hjälpmedel, hoppas han att hon ska kunna tillhandahålla ännu mer information. “De planerar att anlända nästa månad”, säger han. “Damen är den sista personen som talar Dura.”
Folkgruppen Dura bor huvudsakligen i det kuperade jordbrukslandskapet i Nepals Lamjung-distrikt. Experter säger att språkets försvinnande har varit en gradvis process, förstärkt av den “en nation, ett språk”-policy som Shah-dynastin införde, den kungliga familj som styrt Nepal sedan sent 1700-tal. “Denna policy gjorde Nepali till det enda dominerande språket som användes inom administration, utbildning och media, på bekostnad av andra språk. På grund av det blev personer som talade minoritetsspråk som Dura gradvis överslussade till Nepali, vilket ledde till att de övergav sina modersmål”, säger professor Yogendra Yadava, ansvarig för lingvistik vid Tribhuvan-universitetet i Katmandu. “Det är detta kritiska stadium för utdöende av språk som gäller inte bara för Dura utan även många andra minoritetsspråk som exempelvis Kusunda, Dumi, Raji, Raute och Baram som talas i Nepal där 96 procent av de 126 nepalesiska språken riskerar att försvinna.”
Fru Duras make, son och fem döttrar talar inte Dura och hon har inget alternativ förutom att tala till dem på något annat nepalesiskt språk. På frågan om vad Fru Duras död skulle betyda för Dura-språket, svarar professor Yadava: “Det skulle definitivt vara en stor förlust för Dura-samhället eftersom de kommer att förlora symbolen för sin identitet. Det kommer också att vara en betydande förlust för världens kunskap eftersom varje språk är unikt vad gäller att uttrycka begrepp och tankar.”
Nu när ord och meningar finns samlade, har myndigheterna börjat lära ut språket till Dura-barn. Två läroböcker har redan förberetts och folkgruppen väntar på medel för att kunna publicera dem.
“Tyvärr har vi inga sponsorer som är intresserade av att publicera forskningsboken på vårt språk”, berättar Kishor Dura, en äldre myndighetsrepresentant för Dura, för The Kathmandu Post. “Vi håller på att förlora vår identitet med förlusten av vårt språk och ingen verkar ha insett att om vi förlorar vårt språk, förlorar vi de kulturella värderingar som språket bär på i vårt samhälle.”
Det existerar en handfull andra källor på Dura i form av ordlistor och regeringsrapporter. De flesta av dessa finns numera hos Himalayan Languages Project vid Leiden-universitetet i Nederländerna. Projektets chef, professor George van Driem, säger att Dura-folkets historiskt sett låga status, också har varit en faktor som ökat hastigheten för förlusten av språket. Han säger att det ironiska är att Shah-dynastin – som Nepals parlament är beredda att driva bort – ursprungligen härstammar från Dura-folket.
Trots de utmaningar som väntar aktivisterna i Nepal, tror han att Dura kan räddas för framtida generationer. “Utdöende språk går faktiskt att rädda”, säger han. “Om människor återigen börjar uppfostra sina barn med hjälp av deras nedärvda modersmål, kan språket räddas. Att dokumentera ett språk kan vara till hjälp, men även dokumenterade språk kan dö ut och vissa utdöda språk är ganska väldokumenterade. Nyckeln är att uppfostra barnen med det modersmål som talas inom den enskilda samhällsgruppen och inte med det nationella språket.”
Experterna är osäkra gällande Dura-språkets exakta ursprung, men traditionellt har det placerats inom den så kallade Västra Bodish-gruppen av Tibeto-Burmanska språk.
