Ingenting förlorat i översättningen

Innehållsförteckning

När jag lunchade med George Morgan häromdagen tittade han plötsligt på sin klocka när vi kommit till desserten: ”Jag måste sticka om fem minuter. Jag ska göra ett seminarium om inkontinens på Park Hotel.” Nej, han är inte urolog utan tolk, ett yrke som för lekmannen ibland framkallar samma typ av vördnad som en kirurg eller pilot. Ett ordflöde på ett språk omvandlas direkt och obesvärat (verkar det som) till en lika flytande version på ett annat språk.

Fascinerande och ett trevligt levebröd

Hur hamnade den här fyrtioåriga brittiska veteranen från kusten i denna mycket speciella affärsverksamhet? Han föddes i Wirral och gick i skolan med Irish Christian Brothers. Tidigt blev han fascinerad av franska och läste ämnet vid Liverpool universitet där han var en enastående student och snabbt upptäckte att han hade en naturlig läggning för översättning. (Jag har hört detta från en annan källa, inte från honom själv.) ”Vid Liverpool var man tvungen att göra sitt fjärde år i Frankrike. Jag åkte till Paris där jag träffade min engelska fru Sylvia och utvecklade en passion för fransk poesi från det sena artonhundratalet.”

Sedan följde en lång universitetskarriär som Morgan till största del spenderade i Nice där han kvalificerade sig som bästa student i Frankrikes hårt konkurrensbetonade examen agrégation för akademiker (även detta fick jag reda på från en annan källa). ”Jag var på engelska institutionen. Baudelaire är fortfarande mitt stora intresse men som angliserad spenderade jag mycket tid på att introducera Dylan Thomas för de franska eleverna.” Men vad fick honom till att börja tolka? ”Uppriktigt sagt blev den akademiska rutinen ganska påfrestande. En dag blev jag tillfrågad om jag ville tolka vid ett affärsmöte. Jag tog jobbet direkt. Så småningom bestämde jag mig för att säga upp mig och tolkningen blev mitt primära yrke. Det är ett fascinerande jobb… och ett trevligt levebröd.”

Så vad innebär det egentligen? ”Jag arbetar på två sätt. Antingen sitter jag på möten och tolkar konsekutivt – efter att någon har talat – eller så sitter jag i ett bås och simultantolkar. Du kanske har sett hur det fungerar på tv eller bio. Det handlar i alla fall om samma uppgift i båda fallen. Jag arbetar på både engelska och franska. Någon säger en sak och jag måste säga samma sak på ett annat språk. Idealistiskt bör de som lyssnar på mig förstå på exakt samma sätt som om de hade lyssnat på den ursprungliga versionen.”

Mycket stressigt

Det låter som en tuff uppgift. ”Utöver de lingvistiska kunskaper som är inblandade är det ett mycket stressigt arbete. Man måste vara fullständigt koncentrerad. De flesta människor i affärsvärlden skulle säga att man inte kan tolka mer än en halvtimme åt gången. Alla tolkars mardröm är naturligtvis när det uppstår ett tekniskt fel. Jag arbetade på EU-toppmötet i Nice för några år sedan där jag satt i ett bås mittemot Lionel Jospin. När han började tala insåg jag att jag inte hade något ljud och fick snabbt hoppa över till en överraskad kollegas bås. Vid ett annat tillfälle tolkade jag konsekutivt i Apollo-auditoriet i Acropolis. Akustiken på den plats där vi var placerade var fruktansvärd och dessutom hade talaren en mycket stark accent. Man får inte glömma, så klart, att mycket förberedelsearbete krävs. Det kan handla om allting från politisk filosofi till biltävlingar till.., inkontinens. Man måste kunna sitt ämne mycket väl. Och det är bara med den bakgrundskunskapen som man kan hantera någon som är mindre koherent än du skulle vilja. Vad lyssnarna hör måste vara tydligt men utan några tillägg eller ändringar.” Och arbetets belöning? ”Ibland får jag en komplimang ifrån en talare. Jag kommer t.ex. ihåg att Charlton Heston var speciellt artig och tacksam. Med det som är viktigast är att veta att det har gått bra och att ingenting gått förlorat i översättningen.”

error: Innehållet är skyddat

CE

Sök