När ABC-journalisten Bob Woodruff skadades under rapporteringen i Irak år 2006 drabbades han av svåra skallskador som gjorde att han förlorade sin förmåga att minnas och att producera vanliga ord – ett tillstånd som kallas afasi. Idag har Woodruff återhämtat huvuddelen av sina språkkunskaper tack vare en intensiv beteendeterapibehandling samt genom att upprepa ord och ljud.
”Standardvården för patienter med afasi har alltid varit och kommer alltid att vara tal/språkbehandling, men ett nytt område öppnas upp som tittar på vilka droger som kan användas i kombination med terapi för att förbättra återhämtning från hjärnskada och hjälpa hjärnan reparera sig själv”, säger Gerry Stefanatos, docent i kommunikationsvetenskap och störningar vid College of Health Professions. ”Vi tittar på mekanismen för hur denna kombination fungerar och des underliggande effekt på patienter med afasi.”
I forskning som presenterades vid International Neurological Society denna månad konstaterade Stefanatos att dextroamfetamin (D-AMPH), ett läkemedel som vanligen används för att behandla ADHD, förbättrade talet hos patienter som lider av Brocas afasi och den liknande Anomisk afasi.
”Att förbättra patientens uppmärksamhet och arbetsminne kan ger han eller henne möjligheten att bättre fokusera och bearbeta information under terapisessioner”, säger Stefanatos. ”Uppmärksamhet är mycket viktigt för inlärnings- och återinlärningskompetensen och kan vara till hjälp för att skapa nya neurala banor i hjärnan.”
Föreningen National Aphasia Association uppskattar att ungefär en miljon människor i USA lever med afasi, vilket orsakas av skador i språketcentrat i hjärnan. Dessa skador orsakas ofta av en stroke eller hjärnskador, men kan också vara resultatet av en hjärntumör eller progressiv sjukdom som t.ex. Parkinsons och Alzheimers. Olika typer av afasi kan vara allt från att en patient har svårt att hitta och ta fram ett ord till att en patient inte har någon förmåga alls att tala eller förstå språket.
Stefanatos tittade i sin undersökning på användningen av D-AMPH på tio afasipatienter. Alla fick också en placebo i jämförande syfte. I varje tillstånd ombads deltagarna fatta beslut om olika typer av talljud (vokal, konsonant-vokal) och komplexa toner. Deras hjärnors elektriska responstid på varje spelades in via ett elektroencefalogram (EEG).
De som tog D-AMPH hade en stark reaktion på ljud till och med på konsonant-vokalljud, som ofta är svårare för personer med afasi att bearbeta.
”Detta säger oss att D-AMPH kan hjälpa den vänstra hemisfären av hjärnan att återfå sin förmåga att utföra sina uppgifter”, säger Stefanatos. ”Att förstå varför läkemedlet har denna effekt tillåter oss att börja tänka på hur man kan skräddarsy behandlingar för att göra dem mer effektiva eller utforska alternativa läkemedel eller läkemedelskombinationer.”
Stefanatos säger att han och hans grupp valde att titta på just denna drog, eftersom det har visat sig att den på patienter med ADHD stimulerar frisättningen av dopamin och adrenalin, vilka hjälp till med uppmärksamhet och inlärning. Men han konstaterar att vissa människor inte är goda kandidater för denna drog.
”Nu när vi har en rudimentär förståelse för varför läkemedlet kan arbeta för att förbättra resultatet av behandlingen är vårt nästa steg att titta på doseffekter och kanske andra droger med mer positiva bieffekter”, säger Stefanatos.
Stefanatos kommer härefter att studera funktionell magnetisk resonanstomografi för att undersöka effekterna av D-AMPH på cerebral metabolism och var i hjärnan hos personer med afasi den har störst effekt.
