När arkeologer under en utgrävning i södra Portugal förra året snubblade över en stor skiffersten och upptäckte en skrift som inte använts under mer än 2 500 år blev de saliga.
Det gåtfulla mönstret med inskrivna symboler slingrar sig symmetriskt runt den övre delen av det hårdkantade, gulaktiga stenblocket och ringlar sig mot mitten i en dekorativ stil typisk för ett utdött iberiskt språk som kallas Southwest Script.
”Vi började inte applådera, men det var inte långt ifrån”, säger Amilcar Guerra, lektor vid universitet i Lissabon som övervakade utgrävningen. ”Det är en extraordinär händelse.”
Under mer än två århundraden har forskare försökt att dechiffrera språket Southwest Script som tros vara halvöns äldsta skriftliga språk och, tillsammans med etruskiskan från våra dagars Italien, ett av Europas första. Stenblocket innehåller 86 tecken och tillhandahåller den längsta texten på ett järnåldersspråk som någonsin hittats.
Omkring 90 skifferblock med forntida inskriptioner har återvunnits, de flesta av dem ofullständiga. Nästan alla var spridda runt om i södra Portugal, även om en handfull har dykt upp i den spanska grannregionen Andalusien.
Vissa av bokstäverna ser ut som krumelurer, andra som överkorsade streck. En bokstav påminner om siffran 4 och en annan om en rosett. Bokstäverna har ristats in i blocket med stor noggrannhet. Texten är en flytande skrift med ord som inte skiljs åt och som läses från höger till vänster.
De första försöken att tolka skriften daterar från 1700-talet. Då uppstod nyfikenheten hos en biskop vars biskopsdöme omfattade denna region där jorden fortsätter att hosta upp nya stenfragment.
Almodovar, en lantlig stad med ca 3 500 invånare mitt i ett vänligt lanskap av ängar interfolierade av vittvättade städer, är beläget i hjärtat av regionen för Southwest Script. Där skapades ett museum för två år sedan där 20 av de inristade blocken visas.
Även om fyndet byggs på gradvis när nya block hittas står forskare handfallna eftersom de gräver djupt in i en historieperiod som de har föga information om, säger professor Pierre Swiggers, specialist på Southwest Script vid Leuven universitet, Belgien. Forskare har få ursprungsdokument och nästan inga parallelltexter från samma tid och plats på läsbara språk.
”Vi vet nästan ingenting om människornas dagliga vanor eller religiösa tro”, säger han.
Southwest Script är ett bland bara en handfull forntida språk om vilka det finns mycket lite information enligt Swiggers. Dunklet har gett fertil mark för konkurrerande teorier om vem som författat dessa ord.
Man är allmänt ense om att texterna daterar från mellan 2 500 och 2 800 år sedan. De flesta experter har kommit fram till att de skrevs av tarteserna, en folkstam bestående av köpmän kring Medelhavet som utvann metaller i dessa områden – en av Europas största koppargruvor finns i närheten – men försvann efter några få århundraden. Vissa forskare har föreslagit att de utgjorde andra förromerska folkstammar eller kanske till och med kelter som strövade så här långt söderut.
En annan översättningssvårighet är att skriften inte var standardiserad. Det verkar vara ganska säkert att det skrevs med det feniciska eller grekiska alfabetet eftersom det förekommer vissa kopierade samtal med dessa alfabet. Man förvred dock vissa av dessa alfabets regler och hittade även på nya.
Experter har identifierat bokstäver som representerar 15 stavelser, sju konsonanter och fem vokaler. Men åtta bokstäver, inklusive en sorts vertikal tretandad gaffel har försvårat försöken till förståelse.
Det finns också problem med att komma på vad meddelandena på skifferblocken skulle förmedla. Även om forskare kan läsa delar av texter förstår de inte till fullo vad som sägs – som ett barn som sluddrar fram orden i en av Shakespeares pjäser.
”Vi har många tvivel”, säger Guerra som har skrivit akademiska artiklar om Southwest Script. ”Vi kan läsa bokstäver och se fonetiken, men när vi ska försöka förstå vad de faktiskt menar uppstår det många problem.”
Det finns emellertid ledtrådar. Den symmetriska, vridna texten ger intrycket av en dekorativ utsmyckning. Vissa stenar innehåller även enkelt återgivna figurer som t.ex. en krigare som bär något som verkar vara spjut. Den nedersta delen av de rektangulära stenarna är tom, som om avsikten var att sticka stenarna i marken.
Detta har lett experterna till ett antagande – blocken var gravstenar för elitmedlemmar i lokala järnålderssamhällen. Upprepade sekvenser av ord kanske betyder ”Här vilar…” eller ”Son till…”, förklarar Guerra. Eftersom de flesta människorna förmodligen inte kunde läsa var de dekorativa elementen särskiljande.
Detta är endast gissningar, säger Guerra, medan han blickar ut över utgrävningen på backrönet bredvid en liten flod där den stora stenen hittades förra året. Hans grupp här har gjort utgrävningar genom århundraden av bosättning: islamisk (Almodovar är en förvrängning av det arabiska ordet word ”al-mudura”, som betyder inringning eller inhägnande), romersk och förromersk. Nu för tiden finns det gruppstation av vindkraftverk på platsen.
Förra årets fynd har hjälp till, men det innebar inte det genombrott som forskarna hade hoppats på, säger Guerra. Om alla fynd med Southwest Script som hittats hitintills skulle skrivas på ett papper, skulle det knappt fylla ett enda pappersark. Utan en motsvarighet till Rosettestenen, som hjälpte till att knäcka hieroglyfernas gåta, är ansträngningar för att återskapa det forntida språket dömda till en långsam utveckling. ”Vi måste ha tålamod och hysa hopp”, säger Guerra.
