Ett välkänt italienskt ordspråk förkunnar ”traduttore, traditore” – ”översättare, förrädare”, vilket inbegriper att denna lömska typ är oförmögen att vara trogen originaltexten. För de flesta människor är en god översättning ett arbete som inte liknar en översättning alls. Med andra ord, översättaren bör vara osynlig och hans eller hennes arbete är begränsat till att överföra originalets innebörd på ett flytande och naturligt sätt.
Dessa idéer har tvingat fram frågorna bakom denna artikel. Är vi alla verkligen lömska förrädare som måste vara osynliga för att vårt arbete ska bli minimalt godtagbart? Vad innebär det för vårt yrke?
Låt oss börja med uttalandet ”översättare, förrädare”. Personer som kan läsa texter eller titta på filmer på originalspråk klagar nästan alltid på översättningskvaliteten i dessa böcker och undertexter. Vem av oss har inte råkat höra någon som klagar på biografen – ”Hmm, men rollfiguren sade inte det, översättaren är värdelös.”
De flesta som gör sådana kommentarer har ofta liten eller ingen aning om de svårigheter som är förbundna med översättning av film. Förutom att följa alla dialoger och ha en djup förståelse för landet och kulturen där historien utspelar sig måste översättaren som undertextar arbeta inom scenens tidsbegränsning. Eftersom en undertext inte kan ”läcka” in på nästa scen måste åskådaren kunna läsa hela översättningen under scenen i fråga.
Naturligtvis har publiken rätt ibland. Trots allt finns det filmöversättningar som helt enkelt är skrala, perfekta kandidater för ett program fullt med tabbar och grodor… Men filmöversättare, inklusive de som arbetar med TV och video (låt vara med några få skillnader) är tvingade att korta ner en rollfigurs dialog ganska drastiskt, vilket begränsar undertexterna från att överföra kontexten av vad som sägs. Som ett resultat är filmöversättning, oavsett om det handlar om dubbning eller undertextning, mycket mer en omarbetning än en enkel återgivning på målspråket.
Eftersom de flesta människor tror att översättningsprocessen innebär ett rent utbyte av ord från ett språk till ett annat är vi vana att höra kommentarer som i princip devalverar vårt arbete. Om översättning verkligen var en sådan lätt uppgift skulle mjukvaruprogram för länge sedan ha gjort arbetet, snarare än att förbli ett ofta extremt ansträngande intellektuellt arbete som det verkligen är. Vem har inte en släkting eller en vän som då och då dyker upp med en teknisk manual för en elektrisk apparat eller något annat och frågar dig om du inte skulle kunna ”göra en snabb översättning”? Efter att ha upplevt detta ett flertal gånger har jag kommit på hur jag ska tackla en sådan situation. Jag tar manualen, bläddrar igenom den, räknar sidorna och säger hur mycket ”en snabb översättning” skulle kosta. I de flesta fall är detta tillräckligt för att den fräcka släktingen ska ge upp…
Resultatet av denna attityd som vi kan kalla för universal är uppfattningen att översättning är ett anspråkslöst arbete. Man antar att översättningsarbetet är enkelt eftersom man föreställer sig att det involverar endast lite mer än en automatisk och mekanisk process där man matchar originalinnehållet ord för ord (där endast omslaget byts ut). Ett annat nedrigt resultat av den långsiktiga utbredningen av denna föreställning är att översättningsarbetet är underbetalt. Eftersom det ses som en barnlek budgeterar kunder ofta låga kostnader för översättningar. Det är vanligt att företag och människor förvånas över de priser som faktiskt debiteras, och de är oförberedda att betala de summor som ett projekt faktiskt kräver.
En omöjlig osynlighet
En annan central fråga i denna artikel är föreställningen om översättarens ”osynlighet”. Denna föreställning återspeglas i de instruktioner som ofta ges översättaren, i grova drag: ”Återge originaltextens idé till fullo, följ originalets stil till punkt och pricka och se till att översättningen är lika flytande och naturlig som originaltexten.” För de flesta kritiker är en bra översättning något som inte på något sätt liknar en översättning och där översättaren lyckas överföra originaltextens innebörd. Denna attityd förnekar fullständigt översättarens nödvändiga ingrepp i texten.
I verkligheten är naturligtvis vårt arbete något mer komplicerat än att bara ändra om bland ord som om de vore byggstenar – det är mycket mer komplicerat och kräver ett utbyte av innebörder. Om det vore en lätt process skulle automatiska översättningsprogram kunna utföra uppgiften. Eftersom det emellertid är nödvändigt att byta ut och ändra innebörder, speciellt för att uppnå det mycket eftertraktade lediga språket i måltexten, kan ingenting jämföras med den mänskliga tanken och människans abstraktionskapacitet. Vår uppgift är att överföra textens innebörd trots att det inte alltid är möjligt att finna någon exakt motsvarighet. På polska har till exempel ordet ”bord” inte bara en motsvarighet utan två: stól (som betyder matbord) och stolik (som betyder soffbord eller hallbord). I detta fall, precis som i så många andra, kan vi inte bara byta ut ett ord mot ett annat, vi måste anpassa texten. Att översätta är en extremt komplex mental process där betydelser ersätts, där vi ständigt gör val baserade på vår nuvarande livsstil, det land vi bor i och där vi till och med gör val baserade på vår egen livshistoria och våra egna erfarenheter.
Förutom skillnader i språk finns det en hel uppsättning av andra skillnader som översättaren måste ta med i beräkningen, till exempel den sociala och historiska kontexten som de lever i. Jag såg nyligen en miniserie om rapprörelser i USA. Det är med lätthet som jag föreställer mig hur svårt det måste vara att undertexta en sådan serie, om man tänker på de enorma kulturella skillnader som är involverade. Uppenbarligen uppvisar portugisiskan i Brasilien variationer som återspeglar talarnas sociala miljö. Dessa variationer är ändå inte uppenbart avsiktliga i kontrast till rappen i USA. I USA används rapp ofta som en sorts protest. Även om översättaren väljer att använda ett mer informellt och slangbaserat språk kan enbart detta knappast fånga rappens generella sociala kontext. Den historiska bakgrunden påverkar också skapandet av en översatt text. Om någon skulle översätta Shakespeare eller Cervantes idag skulle den översättningen utan tvivel skilja sig mycket från de översättningar som gjordes för bara några årtionden sen.
Föreställningen om att översättning bara är ett enkelt utbyte av betydelser involverar också ett annat antagande – att översättaren är kapabel att läsa författarens tankar och överföra vad han eller hon menar till ett annat språk. Ingen läsare är emellertid kapabel – inte heller översättaren – att förstå exakt vad en författare vill ha sagt. Varje gång vi läser påverkas vi av vår utbildning, den miljö vi lever i och nuet.
Med tanke på dessa faktorer är det svårt att föreställa sig översättaren som en osynlig varelse. Även den mest flytande texten kommer att vara högst påverkad av sin omgivning. Ingen översättare utför sitt arbete endast genom att byta ut ord. Vårt arbete inbegriper en anpassning och överföring av dessa ords innebörd till den lokala verkligheten. Det är inte av en slump att mjukvaruöversättning kallas ”lokalisering”, eller med andra ord, anpassning mot lokala mönster.
En kontextualiserad förrädare
Som tur är börjar denna syn sakta men säkert ersättas av en mer relativ syn där tanken anses vara lingvistiskt konstruerad. Ur detta perspektiv representerar språk koncept snarare än föremål. Dessa koncept formas i talarens hjärna oberoende av de föremål som de representerar.
Förr i tiden diskuterade forskare huruvida det var möjligt att överföra en innebörd från ett språk till ett annat. Nutida akademiker frågar sig istället i vilken utsträckning det är möjligt att överföra innebörder och i vilken utsträckning språk formas av den mänskliga naturen och kulturen.
Med dessa insikter och med hänsyn till översättarens omgivning förefaller han eller hon inte längre vara en ”förrädare”. Idag vet vi precis hur mycket vi påverkas av det historiska ögonblick, den kultur och det samhälle som vi lever i. Vi vet också att det nuförtiden är nödvändigt att kontextualisera en text innan man översätter den. Rosemary Arrojo beskriver denna process i sin bok Oficina de tradução (Översättarverkstaden):
”Texten, precis som tecknet, upphör att vara en ”trogen” representation av ett fast föremål kapabelt att existera utanför den eviga språklabyrinten, och blir en maskin med potentiella innebörder. Den prototypiska bilden av ”originaltexten” upphör därför att likna en sekvens av behållare som bär på ett fastställbart innehåll som återvinnas helt och hållet. Istället för att se texten eller tecknet som något utbytbart där ”innehållet” kan förvaras och kontrolleras föreslår jag att dess prototypiska bild liknas vid en ”palimpsest” (från grekiskans palompsestos som betyder ”slätskrapad igen”) som betecknar ett antikt skrivmaterial, ett speciellt pergamentet, som på grund av sin sällsynthet eller sitt höga pris återanvändes två eller tre gånger genom att skrapa bort den tidigare texten”. Metaforiskt blir ”palimpsesten” i vår ”verkstad” den text som raderas i varje kulturell gemenskap och varje epok, för att ge vika åt en annan skrift (eller tolkning, läsning eller översättning) av samma text.”
Med detta synsätt liknar översättare inte längre förrädare, utan människor som är ansvariga för anpassningen av en originaltext till gällande social och historisk kontext.
Översättningsarbetet förvärvar sig det erkännande som det förtjänar när människor och företag kräver bättre kvalitativa resultat och blir medvetna om de svårigheter som är involverade i processen. Varje delområde inom översättning (litteratur, juridik, IT, film, TV, video och så vidare) har sina speciella förutsättningar och begränsningar som till exempel behovet av speciella verktyg, begränsningar på grund av utrymme och tid, ej inföddas författande av källtexter och så vidare. Dessa aspekter, tillsammans med den ökade efterfrågan på grund av globalisering har belyst ovanstående frågor och visar att översättning faktiskt är en högst komplex och specialiserad process.
Så när den där jobbiga svågern dyker upp med en liten manual till sin senaste elektroniska pryl så kan du lägga fram dessa filosofiska frågor för honom. Nämn vad översättningen kommer att kosta när du är färdig. Jag lovar att han ger upp på en gång…
