Den mänskliga förutsättningen
Vår planet har över sex miljarder människor som talar mellan 6000 och 7000 olika språk. Några få språk talas av hundra miljoner människor, såsom engelska eller kinesiska, men de flesta talas endast av några tusen eller bara en handfull människor. Faktum är att 96 % av världens språk talas av bara 4 % av alla människor.
Européer tycker ofta att de har ett avsevärt stort antal språk, speciellt om man jämför med Nordamerika och Australien. Ändå är bara 3 % av världens totala antal språk, ungefär 225 språk, naturliga europeiska språk. De flesta av världens språk talas i stora områden på ena sidan av ekvatorn – i sydöstra Asien, Indien, Afrika och Sydamerika.
Många européer tror att det normala är att vara enspråkig. Men mellan hälften och två tredjedelar av världens befolkning är tvåspråkig till en viss del, och ett ansenligt antal människor är flerspråkiga. Att vara flerspråkig är mycket normalare än att vara enspråkig.
Språklig och kulturell mångfald, liksom biologisk mångfald, ses alltmer som något bra och vackert i sig själv. Varje språk har sitt eget sätt att se på världen och är en produkt av sin egen speciella historia. Alla språk har sina individuella identiteter och värden, och alla utgör lika adekvata sätt att uttrycka sig för de människor som använder dem. Vi vet efter att ha jämfört barns inlärningshastigheter av språk, att inget språk egentligen är svårare än något annat språk.
Språkets struktur
Ett språk är ett godtyckligt system av ljud och symboler som används för många ändamål av en stor grupp människor. Det används huvudsakligen för att de ska kunna kommunicera med varandra, uttrycka sin kulturella identitet, upprätthålla sociala relationer och finna nöje (till exempel i litteraturen). Språk skiljer sig från varandra i ljud, grammatik, ordförråd och samtalsmönster. Men alla språk är högst komplicerade system.
Språk varierar i antal vokal- och konsonantljud från mindre än ett dussin ljud till över hundra. Europeiska språk tenderar att ligga på en mellanskala – från omkring 25 ljud (t.ex. spanska) till över 60 (t.ex. irländska). Olika alfabet återspeglar dessa ljud med varierande grad av korrekthet: vissa alfabet (t.ex. det walesiska) är mycket regelbundna i sitt sätt att symbolisera ljud. Andra (t.ex. engelskan) är mycket oregelbundna.
Inom grammatiken omfattar varje språk flera tusen ordformationer och meningskonstruktioner. Varje språk har ett enormt ordförråd för att möta användarnas behov. När det gäller europeiska språk, där det vetenskapliga och tekniska ordförrådet är mycket stort, når detta upp till flera hundra tusen ord och fraser.
Individuella talare känner till och använder bara en bråkdel av ett språks totala ordförråd. Ord som utbildade människor använder (det aktiva ordförrådet) kan sträcka sig till ungefär
50 000 ord. Ord som de känner till men inte använder (det passiva ordförrådet) är något större. I vardagligt samtal använder människor ofta ett lågt antal ord men med hög frekvens. Man har uppskattat att en 21-åring redan har uttalat ungefär 50 miljoner ord.
Levande språk och kulturer förändras ständigt. Människor påverkar varandras sätt att tala och skriva. Ny media som internet ger språk nya möjligheter att växa. Språk är alltid i kontakt med varandra, och påverkar varandra på många sätt, speciellt genom att låna ord. Engelska till exempel har över århundraden lånat ord från över 350 språk, och europeiska språk lånar för närvarande många ord från engelskan.
Språktillägnande
Uppgiften att lära oss vårt modersmål gör vi i hög grad under de första fem åren av våra liv, även om inlärningen av vissa delar av språket (såsom tillägnande av ordförråd) fortsätter i det oändliga. Språket utvecklas under flera olika stadier. Under de första åren gör barnet en rad olika vokalisationer där rytm och intonationsmönster tillägnas och sedan vokalerna och konsonanterna. Ungefär vid ett års ålder yttras det första förståeliga ordet. Under det andra året kan barnet kombinera två ord, och med tiden kombinerar det tre och fyra ord. Tre- och fyraåringar använder alltmer längre och komplicerade meningar. Ordförrådet växer från cirka 50 aktiva ord vid 18 månaders ålder till flera tusen ord vid fem års ålder.
Modersmål beskrivs vanligen som en individs förstaspråk eller primärspråk. Det är det språk som människor kan bäst, det språk de använder mest eller det språk som de identifierar sig mest med. När det gäller vissa tvåspråkiga människor har dessa lärt sig två språk samtidigt och så pass bra att det är omöjligt att avgöra vilket av dem som är första- eller andraspråk. Hos de flesta tvåspråkiga människor är dock skillnaden klarare, eftersom inlärningen av ett andra- eller tredjespråk sker i skolan eller senare i livet. Det finns ingen absolut åldersgräns där inlärningen av ett andraspråk anses som omöjlig.
Tvåspråkighet är ett komplext fenomen. En vanlig myt är att en tvåspråkig person har en lika utvecklad förmåga i båda språken. I verkligheten uppvisar tvåspråkiga människor sällan en balans mellan sina två språk. En annan myt är att tvåspråkiga människor är lika skickliga i båda språken. I verkligheten finns det många former av tvåspråkighet. Vissa låter som infödda talare i båda sina språk, andra har en stark utländsk accent i ett av dem. Vissa kan läsa bra på båda språken, andra kan bara läsa på ett språk. Vissa föredrar att skriva på ett språk, men kan bara tala på ett annat.
Tvåspråkighet innebär många olika fördelar. Att vara tvåspråkig kan öka dina möjligheter för att framgångsrikt lära dig andra språk. Inlärningen av ett tredje språk underlättas på något sätt av inlärningen av ett andraspråk. Tvåspråkiga människor har också vissa fördelar i sin tankeförmåga. Det finns bevis för att de inom vissa områden utvecklas kognitivt snabbare än enspråkiga människor, och att de på många sätt har en mer kreativ språkfärdighet.
Tvåspråkiga människor har fördelen att kunna kommunicera med en större mängd människor. Eftersom tvåspråkiga människor har möjligheten att uppleva två eller flera kulturer på ett intimt sätt kan detta leda till en större sensibilitet vad gäller kommunikation samt en villighet att övervinna kulturella barriärer genom brobyggande. Det finns också viktiga praktiska fördelar. Tvåspråkiga människor har en potentiell ekonomisk fördel eftersom de har möjlighet att få fler jobb. Man inser också alltmer att flerspråkiga företag har en konkurrenskraftig fördel framför enspråkiga företag.
Språkfamiljer
Språk relateras till varandra som medlemmar i en familj. De flesta europeiska språk kan grupperas tillsammans på grund av deras gemensamma ursprung som en stor indoeuropeisk språkfamilj. De familjer i Europa som har flest medlemsspråk och flest talare är de germanska, romanska och slaviska familjerna.
Den germanska språkfamiljen har en nordisk gren med danska, norska, svenska, isländska och färöiska, samt en västlig gren med medlemmarna tyska, holländska, frisiska, engelska och jiddisch. Den romanska språkfamiljen utgörs av rumänska, italienska, korsiska, spanska, portugisiska, katalanska, occitanska, franska, rätoromanska, ladinska och sardinska. I den slaviska språkfamiljen finns språk som ryska, ukrainska, vitryska, polska, sorbiska, tjeckiska, slovakiska, slovenska, serbiska, kroatiska, makedonska och bulgariska. Den keltiska språkfamiljen består av irländska, skotsk gäliska, walesiska och bretonska, och på grund av ny forskning även korniska och manx. Till den baltiska familjen tillhör lettiska och litauiska. Separata familjer med bara en medlem utgör grekiskan, albanskan och armeniskan. Baskiskan är ett undantagsfall, eftersom den inte tillhör den indoeuropeiska familjen och har ett okänt ursprung.
Andra språkfamiljer har också medlemmar i Europa. I norr finner vi de uraliska språken: finska, estniska, ungerska, ett flertal samiska språk och andra småspråk i de norra delarna av Ryska federationen såsom ingriska eller karelska. I sydöst finner vi representanter av den altaiska språkfamiljen, särskilt turkiska och azerbajdzjanska. Den kaukasiska familjen talas inom ett relativt litet och kompakt område mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Den omfattar omkring 40 medlemmar, bland annat georgiska och abazinska. Den afroasiatiska familjen omfattar maltesiska, hebreiska och berbiska.
Alla dessa språk använder ett litet antal alfabetiska skrifter. De flesta språk använder det romanska (eller latinska) alfabetet. Ryska och några andra slaviska språk använder det kyrilliska alfabetet. Grekiska, jiddisch, armeniska och georgiska har alla sitt eget alfabet. Icke-europeiska språk som används i stor utsträckning på europeiskt område är arabiska, kinesiska och hindi, som alla har ett eget skriftsystem.
Europas språk
Uppskattningen varierar, men det finns omkring 225 talade inhemska språk. De fem språk som talas av flest människor i Europa är (om man tittar på antalet modersmålstalare) ryska, tyska, engelska, franska och italienska. Men de flesta europeiska länder arbetar rutinmässigt med ett flertal språk. Undantagen är små stater som Liechtenstein och Vatikanstaten, men även på dessa platser är användningen av andra språk omfattande.
De 48 staterna i Europarådets europeiska kulturkonvention har omkring 40 ”statsspråk” och många beviljar särskild status till andra språk.
De flesta länder har ett antal traditionellt talade minoritets- eller regionalspråk. Ryska federationen har ojämförligt det högsta antalet talade språk inom sitt område. Antalet varierar från 130 till 200 beroende på vilka kriterier man använder.
Vissa regional- och minoritetsspråk har fått officiell status, t.ex. baskiska, katalanska och galiciska i de spanska regioner som de talas i. Walesiska har skyddade språkrättigheter i Storbritannien och Nordirland, såsom frisiskan i Nederländerna och de samiska språken i Norge, Sverige och Finland har.
På grund av tillströmningen av migranter och flyktingar runt om i världen har Europa blivit alltmer mångspråkigt. I London finns det t.ex. mer än 300 språk som talas som hemspråk. I de flesta stora städer, speciellt i västra Europa, finns det gott och väl 100-200 språk som talas som modersmål bland dem som går i skolan. De vanligaste språken är arabiska, berbiska, turkiska, kurdiska, hindi, punjabi och kinesiska. Många av dessa språk talas emellertid av små minoriteter och deras framtid är därmed hotad.
Daglig, informell och muntlig interaktion mellan föräldrar och barn är avgörande för ett språks överlevnad. Experter har uppskattat att under detta århundrade kommer åtminstone hälften av världens språk (och kanske fler) att dö ut. Inom två generationer kan alla spår av ett språk försvinna om det inte förs vidare från föräldrar till barn.
Det finns många anledningar till varför man ger upp ett språk och dessa omfattar: fysisk ödeläggelse (genom klimatkris och sjukdom) av ett samhälle eller dess invånare, aktivt motstånd från politiska grupper, och – det vanligaste fallet – ekonomisk och kulturell dominering av mäktigare och mer prestigefyllda språk. Men oavsett anledning är resultatet det samma – mänsklighetens förlust av en unik resurs.
Genom Europarådets arbete trädde två viktiga internationella dokument i kraft 1998. Europarådskonventionen om landsdelsspråk och minoritetsspråk (ECRML) gäller i 11 länder. Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, som omfattar vissa skydd för minoritetsspråk, gäller i över 30 europeiska länder. Dessa fördrag är viktiga för att skydda och främja Europas språkliga rikedom.
Nu i början av 2000-talet lever alla europeiska medborgare i en mångspråkig miljö. I sitt dagliga liv stöter medborgaren på många olika språk t.ex. på bussen eller tåget, genom TV, radio eller tidningar, eller i affären p.g.a. en produkts ingredienser.
Det finns ett behov av att öka kunskapen om och förståelsen för de europeiska språkens mångfald bland människor, och de faktorer som påverkar dessa språks vidhållande och utveckling. Det finns ett behov av att skapa ett större intresse och en större nyfikenhet för språk. Det finns ett behov av att öka den språkliga toleransen inom och mellan nationer.
Detta var bara några av syftena med Det Europeiska Språkåret 2002 som organiserades av Europeiska unionen och Europarådet.
