För några månader sedan bestämde vi oss för att storstäda i översättningsminnet hos en av våra mest långvariga och aktiva kunder. Efter alla dessa år av arbete var minnet fyllt av inkonsekvenser och några fel som förvirrade översättaren när han eller hon använde minnet i sitt arbete.
Att det finns fel och inkonsekvenser i våra minnen beror inte på att översättarna är oprofessionella, utan på texters olika egenskaper och förändringar i kundens preferenser över tid. Tiderna förändras, sammanhang förändras och naturligtvis förändras också det lämpligaste sättet att översätta en viss text. Därför är det bra att då och då rensa upp i minnet så att man inte fortsätter att dras med föråldrade segment som inte längre är användbara.
I vårt fall var det första steget – att veta vad vi måste rätta till – enkelt. Vi använde Xbench, ett verktyg som vi alltid använder för att göra våra kvalitetskontroller. Vi laddade minnet i Xbench och fick en rapport om inkonsekvenser i källtexten, inkonsekvenser i måltexten och stavfel. De sistnämnda var mycket få, och de flesta var falskt alarm. Men med fler än sextusen inkonsekvenser började vi tro att vi stod inför en oändlig uppgift. För att göra det lättare att flytta mellan felen och lämna kommentarer till frågor och funderingar importerade vi Xbench-rapporten till en Excel-fil.
Vad som däremot verkade mer komplicerat var att hantera tusentals poster som utgjorde vårt minne och ändra dem utan att generera ännu fler fel. Med tanke på att de möjligheter som erbjuds av de översättningsverktyg vi använder inte gör det möjligt för oss att hantera minnet på det sätt vi behövde, beslutade vi att använda Olifant, ett program som gör det möjligt att öppna minnen i .tmx- eller .txt-format och redigera dem. En sak man ska tänka på är att Olifant som standard söker i källtexten, men man kan välja mellan att endast söka i källtexten eller måltexten och flera andra alternativ. Du behöver bara ha koll på vad du behöver göra.
Slutligen påbörjades den gigantiska uppgiften att radera, ändra, korrigera och så vidare. Instruktionerna var ganska enkla och kanske självklara: att rätta till inkonsekvenser, stavfel och andra typer av fel. Men vi behövde inte eliminera några segment eftersom varje segment i minnet är kopplat till ett annat, antingen det kommer efter eller föregår det, och om man raderar ett segment skulle det förändra detta förhållande och därmed minnet.
Detta var bara förberedelserna inför själva storstädningen. När vi hade allt detta klart började vi med själva arbetet. I nästa inlägg berättar vi om den processen.
