Bollen är din, korrekturläsare!

Innehållsförteckning

Som fotbollsälskare och Flamengo-fan som växte upp med att se Zico spela, kommer jag aldrig att glömma en kommentar jag fick av en kollega: ”Korrekturläsare är som målvakter – de märks bara när de misslyckas.” Och visst, om diskussionen om översättarens synlighet och medvetenheten om hur vi interagerar med originaltexten fortfarande leder till kontroverser, hur är det då inte med korrekturläsarens (o)synlighet.

Precis som vid översättning brukar kommentarer om korrekturläsning oftast vara negativa. De få gånger jag hört korrekturläsare nämnas i tidskriftsbranschen handlade det om onödiga ändringar, t.ex. användning av en regel ”som ingen använder”, vilket ger en rigid bild av korrekturläsarens handlingar. Detta kanske är signifikant för dem som håller på teorin att ”dålig publicitet är bra publicitet”. Jag har dock aldrig hört vare sig positiva eller negativa kommentarer om oss som korrekturläser facköversättningar och lokalisering.

Men risken är ändå stor att någon av oss kommer att göra bort sig mellan målstolparna. Inte för att översättare är lika dåliga som Flamengos försvar, det är snarare det att vi täcker målet med bara en målvakt och har 10 anfallsspelare på motsatta planhalvan. I mer traditionella sammanhang är korrekturläsarens uppgift att rätta grammatiska fel och anpassa textens stil medan vi som korrekturläser tekniska översättningar måste spela i alla 11 positioner. Om vi frågar projektledaren om vi ska prioritera rättning av grammatik, anpassning av stil, samstämmighet mellan original och översättning eller terminologi, blir svaret med all sannolikhet: ”alltihop”. Och lite till.

Förutom detta ansvar kan vi inte bortse från utbildning. Att bekanta oss med fler och fler verktyg och filformat, återanvända och ständigt bredda vår språkliga grund i det främmande språket och framför allt i modersmålet, och att hålla oss à jour med den senaste tekniken är några av hörnstenarna.

Och vem är vår tränare? Det är ont om översättarkurser, och det finns ännu färre med bra kvalitet. Några kurser för korrekturläsare känner jag inte till. Jag har hört sägas att korrekturläsare inte utbildas, antingen är man det eller inte. Eller att inlärningen kommer med erfarenheten. Men vem kan inleda en karriär som fullfjädrad korrekturläsare i första divisionen redan från början? Det är mer komplext än så.

Det verkar som om alla korrekturläsare har vissa gemensamma drag: de är perfektionister, noggranna, detaljorienterade och kritiska. De har ett kliniskt öga, men tappar inte överblicken över spelet. De är extremt kunniga och har en passion för sina färger, dvs. sitt modersmål. Dessa egenskaper är inte nödvändigtvis bara goda. Hur ofta har vi inte börjat tycka illa om en viss allmänt accepterad översättning?

Men stilfrågor är ju väldigt personliga. Vad ska vi göra då? Bör vi bevara översättarens stil som är annorlunda än vår, eller acceptera den?

Det är synd att snäva tidsramar och stora arbetsvolymer knappast ger någon tid över till dessa och liknande överväganden. Jag tror att en stor del av vår översättar- och korrekturläsarbakgrund kunde vara med i denna diskussion. I praktiken har översättarna sällan tillgång till de ändringar som korrekturläsarna har gjort. Hur många gånger har översättare arbetat timvis med att söka efter ett uttryck eller försöka förbättra en mening, varefter korrekturläsaren förstör allt detta arbete med en snabb och ytlig blick över originalet? Hur etiskt är det att intervenera på det sättet? Och hur många gånger har båda två arbetat timvis med att försöka konstruera samma mening, när en enkel utväxling av e-post kunde har berikat diskussionen och sparat tid för dem båda?

Normalt vet vi inte vad som händer med översättningen eller korrekturet vi levererar, och vi tänker inte ens på det. Det innebär därför att vi tar mindre ansvar för vårt arbete, och vår osynlighet ökar. Jag håller med om att vi inte bör synas i texten, men att öka vår synlighet i samhället och på marknaden vore ett sätt att göra vårt yrke känt.

Allt eftersom användningen av översättningsminnen ökar och lokaliseringsföretag börjar använda sig av maskinöversättning, kommer värdet på en bra korrekturläsare att öka på marknaden. Vi måste öka våra ansträngningar att utbilda fler yrkesverksamma och investera i dem som redan finns på marknaden. Jag kan se några möjliga steg: seminarier, utvärderingsmöten med projektteamet (under och efter projektet!), informella PM om nyckelfrågor, leverans av de slutliga projektfilerna till teamet eller e-postkorrespondens. Vi kanske med hjälp av mera interaktion, reflektion och synlighet kan komma närmare de miljonärslöner som fotbollspelare tjänar. Eller åtminstone komma närmare tröja nummer 10 i våra kunders lag.

error:

CE

Sök