Sedan 1920 har Association on American Indian Affairs spelat en större roll i skapandet av statliga lagar, beslut och program för att främja amerikansk indianbefolkning.
Nyligen har AAIA:s Native Language Program skrivit och publicerat mer än 60 barnböcker på dakota och även skapat språkläroplaner för dagis upp till andra klass.
Organisatörer av språkprogrammet vill rädda de utdöende inhemska språken som talas av amerikanska indianbefolkningar.
Av de 155 inhemska språk som talas i Nordamerika är 135 utrotningshotade. Äldre människor talar de flesta av dessa språk flytande. Risken finns för att det, när en generation har passerat, endast kommer finnas 20 urbefolkningsspråk kvar i USA.
Tammy DeCoteau, chef för språkprogrammet, arbetar för att förhindra detta.
Hon har arbetat med AAIA:s projekt för bevarandet av dakotaspråket på indianreservatet Lake Traverse sedan 2002. Från början startade AAIA ett intergenerationellt undervisningsprogram som kallas Dakotah Iapi! – en tvåtimmars veckovis undervisning som hölls på det lokala samhällets college. Programmet ledde till en ökad användning av dakota i stammarnas affärsverksamhet och samhällsuppbyggnad.
Samtidigt uppmärksammade DeCoteau att även barnen kunde dra nytta av språkprogrammet. Som ett resultat skapades programmet Wakanyeja Kin Unspe (Utbilda barnet) av AAIA för att lära barnen dakota.
År 2005 fortsatte AAIA arbetet med Sisseton Wahpeton Community College för att skapa centret för familjeutbildning Family Dakotah Language Learning Center för att tillhandahålla språkundervisning för ungdomar och vuxna.
När Orsen Bernard sjöng för barnen på dakota såg DeCoteau ett behov av utbildningsmaterial på det språket. ”Vi insåg att hur mycket vi än talade språket så var allting annat på engelska. Alla böcker, sånger och filmer var på engelska. Så vi började skapa material för användning i språkprogrammen och skolorna.”
Även om programmet är i sin vagga, har DeCoteaus ansträngningar bara på några år lett till skapandet av mer än 60 barnböcker, videoklipp och CD-skivor på dakota. För programmet skapades även bokstavsspelet Alfapet, CD-skivor, dataprogram och ett teaterspel.
DeCoteau insåg även att andra stammar som ville ha Alfapet på sitt inhemska språk kunde få det. ”Vi talade med människorna vid Hasbro och de sade att de mer än gärna ville arbeta med AAIA för att skapa dem.”
Hennes unika och moderna tekniker för att lära ut inhemska språk skapar så positiva resultat att andra stammar börjar följa dem. Hon säger att processen är enkel. ”Allt finns i programmet Microsoft Publisher. Vi skickar skivan till stammen, de bara raderar dakotaspråket, lägger till sitt eget och skriver ut det.”
”Vi har nu ett avtal med en av Ojibwastammarna, och de översätter allt till ojibwa. Vi har levererat material till indianstammar runt om i landet för att se om det är någonting som de vill göra. Vi skickade precis för ett par veckor sedan lite material till Cherokeestammen för deras språkprogram.”
Även om DeCoteaus tekniker är framgångsrika medger hon att i slutändan går det inte att undvika en ideell organisations slutresultat. I dagens tvivelaktiga ekonomiska tider oroar hon sig över språkprogrammets fortsatta genomförbarhet.
”När ekonomin började falla gjorde även ideella organisationer det. Vårt språkprogram befinner sig i fara. Vi klarar oss nätt och jämt.”
Mitt under en ekonomisk kamp förblir DeCoteau dock optimistisk och fortsätter arbeta för bevarandet av dakotaspråket. ”Vi har just nu ett förslag på att göra en läroplan online så att vilken förälder som helst i landet kan lära ut språket till sina barn.”
I slutändan tror DeCoteau på urbefolkningsspråkens inneboende styrka. ”Vi kan göra vad som helst på våra språk.”
