CE översättningsbyrå

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till serbiska!

Vad kostar det och när kan översättningen vara klar?

Skicka ett mail till info@ce.se, bifoga filerna som skall översättas och beskriv uppdraget så utförligt som möjligt. Ange företag, namn, adress, telefonnummer samt till vilka språk översättningen ska göras, så återkommer vi inom kort med prisförslag och leveransdatum på projektet.

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

1. Kontakt

ikona optKontakta oss redan idag per telefon eller e-post

2. Översikt

ikonhus optVi diskuterar och analyserar jobbet som ska göras


3. Prisförslag

ikondokument optNi får en gratis och tydlig offert med utförandedatum

4. Plan

ikonkalender optEn detaljerad projektplan tas fram för arbetet


5. Utförande

ikongubbe optVåra duktiga experter genomför uppdraget

6. Resultat

ikonstjärna optHög kvalitet, nöjda kunder, fortsatt samarbete



Vi översätter till serbiska!


Miljan Lakicević


Dobrica Pesanović


Suzana Mikanović


Nevena Simatković


Stanimir Maksimović


Nemanja Stavrević


Sydslaviskt språk, modersmål för ca 7,7 miljoner bosatta i Serbien och 661 000 i Montenegro. Utanför detta område är serbiska modersmål för bl.a. drygt 300 000 utvandrare i Nordamerika, 200 000 i Västeuropa och 25 000 i Sverige.

Serbiska (liksom kroatiska) grundar sig på den štokaviska dialekten, kallad så efter ordet što ’vad?’. Det hör till undergruppen ekaviska, medan kroatiskan grundar sig på je/ijekaviska; mot serbiska d̏ed ’farfar’, ’morfar’ svarar kroatiska dj̏ed, och motsvarande ordpar för ’barn’ är déte:dijète; e och je/ije går tillbaka på samslaviskt *ě. Serbiska skrivs med kyrilliskt alfabet konsekvent enligt fonetisk princip (ett ljud svarar mot en bokstav), medan kroatiskans latinska alfabet innehåller vissa digrafer, vilket dock inte hindrar nästan full reversibilitet vid transkription mellan de bägge skriftsystemen. Serbiskans ljudsystem är uppbyggt av 25 konsonanter och 6 vokaler. Till vokalerna hör stavelsebildande r t.ex. p̏rst ’finger’, ̏rzati ’gnägga’. Den rikt utvecklade ordprosodin karakteriseras av tryckaccent (rörlig), intonation (två ordtoner i tryckstark stavelse) och kvantitet (även i obetonad stavelse efter tryckaccenten).

Serbernas första skriftspråk var fornkyrkoslaviska i en av inhemsk serbiska färgad variant kallad serbisk kyrkoslaviska. I motsats till de katolska kroaterna, vilkas skrift var glagolitisk, använde de ortodoxa serberna det kyrilliska alfabetet. Denna serbiska kyrkoslaviska fungerade som skriftspråk, även för världsliga ändamål, till mitten av 1700-talet. Men redan i och med ”den stora utvandringen” 1690 av 350 000 serber från det turkiska förtrycket till Ungern började den serbiska kyrkoslaviskan uppluckras i den nya miljön. Genom ryska lärare, inkallade av den serbiska ortodoxa kyrkan, avlöstes serbisk kyrkoslaviska på 1700-talet av en rysk kyrkoslaviska med element även från det ryska litteraturspråket. Denna ryska kyrkoslaviska var ännu mer obegriplig för folket än den tidigare serbiska kyrkoslaviskan. I slutet av 1700-talet och under första hälften av 1800-talet användes i de serbiska skolorna ett skriftspråk som var serbiska (med inslag av kyrkoslaviska och ryska element), samtidigt som försök gjordes att införa landsbygdsbefolkningens rena, av kyrkoslaviskan opåverkade språk. Den som inlade den största förtjänsten i att införa den rena serbiskan i skriftspråket var författaren och utbildningsministern Dimitrije (Dositej) Obradović. Det på folklig grund vilande språket, som samtidigt skulle vara gemensamt för serber, montenegriner, kroater, bosnier och hercegoviner, skapades dock av en annan serb, Vuk Stefanović Karadžić. Han tog som grund sitt eget hercegovinska folkspråk av štokavisk je/ijekaviska såsom den ur accent- och formsynpunkt mest utvecklade dialekten. Det gemensamma språket benämnde han serbiska, enär han uppfattade denna som den minsta gemensamma nämnaren. Den nu för serbiskan karakteristiska ekaviskan infördes först senare. Det språk som Vuk (så kallades han ofta) skapat blev dock officiellt erkänt i Serbien först 1868, fyra år efter hans död.

Kontakt