CE översättningsbyrå

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till persiska!

Vad kostar det och när kan översättningen vara klar?

Skicka ett mail till info@ce.se, bifoga filerna som skall översättas och beskriv uppdraget så utförligt som möjligt. Ange företag, namn, adress, telefonnummer samt till vilka språk översättningen ska göras, så återkommer vi inom kort med prisförslag och leveransdatum på projektet.

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

1. Kontakt

ikona optKontakta oss redan idag per telefon eller e-post

2. Översikt

ikonhus optVi diskuterar och analyserar jobbet som ska göras


3. Prisförslag

ikondokument optNi får en gratis och tydlig offert med utförandedatum

4. Plan

ikonkalender optEn detaljerad projektplan tas fram för arbetet


5. Utförande

ikongubbe optVåra duktiga experter genomför uppdraget

6. Resultat

ikonstjärna optHög kvalitet, nöjda kunder, fortsatt samarbete



Vi översätter till persiska!


Kayanoosh Iranshaad


Isfandyar Nouzari


Moona Kharaadi


Melisa Laalkaka


Nikan Abtin


Sara Pourkarimi


Iranskt språk som – inklusive tadzjikiska – talas som modersmål av 52,5 miljoner (2009). Persiska är officiellt språk i Iran (där det talas av 31 miljoner), tillsammans med pashto officiellt språk i Afghanistan (där det talas av 10 miljoner och kallas dari) och, i varianten tadzjikiska, officiellt språk i Tadzjikistan (där det talas av 5,6 miljoner).

Persiska är ett högspråk som under hela sin kända existens haft karaktären av koine och följaktligen har stått utanför normala dialektscheman. Parallellt förekommer en rad närbesläktade dialekter av s.k. sydvästtyp, framför allt i Iran men även i Afghanistan och Tadzjikistan med angränsande områden. Dessa dialekter, som kan skilja sig avsevärt från varandra och från standardspråket, benämns i regel efter sin geografiska hemvist, t.ex. khorasani i östra Iran och hazaragi i centrala Afghanistan. Därtill kommer mer självständiga dialekter av sydvästtyp, som tati talat av ”tater” (judar och muslimer) i Kaukasus och tadzjikiska i olika former, de nordliga ganska turkiserade, i Afghanistan och Tadzjikistan.

Persiskans ljudsystem är förhållandevis enkelt och regelbundet. Det har sex vokalfonem, tre långa eller starka [i ɑ u] och tre korta eller svaga [e a o] samt 23 konsonantfonem: tre tonlösa klusiler [p t k] och tre tonande [b d g], en tonlös affrikata [tʃ] och en tonande [dʒ], fyra tonlösa frikativor [f s ʃ x] och fyra tonande [v z ʒ ɣ], två nasaler [m n], två likvidor [l r] och tre övergångsljud [j h ʔ].

Persiska skrivs med det arabiska alfabetet, till vilket har lagts fyra konsonanttecken för att uttrycka specifikt persiska ljud [p tʃ ʒ g]. Detta alfabet är till sin grundkaraktär konsonantiskt och innebär en överrepresentation av konsonanter (33 tecken) och en underrepresentation av vokaler (delvis betecknade med hjälp av tre konsonanttecken). Den konsonantiska överrepresentationen utgörs huvudsakligen av arabiska konsonanter som endast förekommer i arabiska lånord och som i persiskt uttal sammanfaller med andra fonem. Skriften är till sin grundkaraktär kursiv och har genom tiderna givits olika kalligrafiska utformningar. Persiskans stavelsestruktur accepterar inte initial konsonantanhopning, varför inlånade ord och egennamn med sådan förses med framförställd eller inskjuten hjälpvokal; t.ex. blir Stockholm Ostokholm. Persiskan har i princip fast tryckaccent på ordens slutstavelse, men därtill läggs ofta enklitiska morfem.

Persiska hör till de sydvästiranska språken och utgör en fortsättning på fornpersiskan, som brukades i Iran under den akemenidiska dynastin (549–331 f.Kr.), och medelpersiskan, som användes i det sasanidiska riket (226–651 e.Kr.). De forn- och medelpersiska högspråken utgick från dialekterna i det iranska kärnlandet, Parsa (grekiska Persis, nuvarande Fars). Efter den arabiska erövringen av Iran vid mitten av 600-talet förblev först medelpersiska förvaltningsspråk, men ersattes sedan av arabiska. På 900-talet framträdde ett nytt islamiskt iranskt språk med beteckningen persiska (farsi eller dari ’hovspråket’), som först infördes som förvaltningsspråk i samaniderriket i nordöstra Iran men som snart utvecklade sig till en överregional språkform (koine) för hela det iranska kulturområdet. Det nya språket, som skrevs med arabiskt alfabet och upptog ett stort antal arabiska lånord, fick en ledande roll i kalifatets östra delar, där det användes i förvaltningen och för litteratur och religiös propaganda även utanför Iran. På så sätt kom persiskan att fungera som lingua franca i Syd- och Centralasien fram tills att de europeiska kolonialmakternas inflytande blev dominerande under 1800-talet. I Centralasien fylldes persiskans roll av ryska, och i Sydasien övertogs den så småningom av engelska. I Indien avskaffades persiska som domstolsspråk 1837, men användes ända in på 1900-talet i många förvaltningssammanhang.

Persiska är trots sin bas i de sydvästiranska dialekterna ett blandat språk. Det gäller inte bara de arabiska elementen utan också många ord och syntaktiska drag av nordvästiranskt (parthiskt) ursprung liksom lån och strukturell påverkan från andra iranska språk, särskilt sogdiska, och icke-iranska språk, särskilt turkiska. Efter ett dunkelt ursprung på 800- och 900-talen utvecklade persiskan sig snabbt till ett litteraturspråk med stor prestige. De iranska litterära formerna, speciellt den enligt arabisk poetik formaliserade poesin, blev normerande för islamiska litteraturer från Turkiet till Sydöstasien, och ifrågavarande litteraturspråk tog upp många persiska lån. Av detta återstår i våra dagar framför allt persiska skriftspråksformer i Afghanistan och Tadzjikistan. I Afghanistan har man nyligen återupplivat den gamla termen darí för den afghanska persiskan, tidigare bl.a. känd som kabuli. Den skiljer sig föga från iranskt skriftspråk och skrivs liksom det med arabiskt alfabet. I Tadzjikistan har den ursprungliga persiska koinen sedan 1920-talet avsiktligt regionaliserats genom upptagande av element ur lokala tadzjikiska dialekter. Det arabiska alfabetet har bytts ut mot latinskt och kyrilliskt alfabet (1927 respektive 1940), något som avskurit tadzjikerna från det rika persiska litterära arvet. I samband med Sovjetunionens sammanbrott var en av de första åtgärderna att i en ny språklag (1989) införa tadzjikiskan (i lagen också benämnd farsi, dvs. persiska) som reellt statsspråk i Tadzjikistan. Principbeslut om återinförande av arabisk skrift har också fattats.

Som ett gammalt högspråk är persiskan i stor utsträckning en kulturell konstruktion som har utvidgats genom ständiga tillbyggnader. Därigenom kom skriftspråket så småningom att utveckla överlastade stilideal som gjorde det mindre ändamålsenligt för praktisk kommunikation. De politiska moderniseringssträvanden som satte in i andra halvan av 1800-talet ledde till försök att modernisera och förenkla skriftspråket, men de nya stilistiska och litterära idealen fick full genomslagskraft först under den s.k. konstitutionella revolutionen, 1905–11. Under Riza Shahs moderniseringspolitik på 1920- och 30-talen gjordes ansträngningar att styra språkutvecklingen, bl.a. genom en språkakademi som introducerade iraniserande nybildningar. En del av dessa fick fäste i språket och ökade skillnaderna gentemot afghansk och tadzjikisk persiska.

Jämfört med andra iranska språk är persiskan formfattig. Grammatiskt genus saknas. Bestämd och obestämd form uttrycks endast vid behov. Substantiv saknar kasusböjning men har två pluraländelser med något skiljaktig användning. Kasusfunktionerna uttrycks i stället med partiklar och prepositioner. Karakteristisk är en annexpartikel -e (kallad ezāfe), som förenar huvudord med efterställt genitiv- eller adjektivattribut. Adjektiv är oböjliga så när som på en komparativändelse. Verbsystemet bygger på två stammar, en presensstam och en preteritumstam, och en uppsättning personändelser i tre personer singularis och pluralis, lika för presens och preteritum förutom i 3:e person singularis. Ett preverb (mi-) uttrycker pågående eller habituell handling (aspekt) och ett annat (be-) modalitet. Perifrastiska former bildade med hjälp av preteritum (perfekt) particip och enklitiska former av hjälpverbet ”vara” ger olika tempus, som i viss utsträckning motsvarar perfektum och pluskvamperfektum men också har mer komplexa funktioner, bl.a. i kombination med nyssnämnda verbprefix. Trots verbsystemets skenbara enkelhet är dess uppbyggnad i fråga om tempus, aspekt, modus etc. omdiskuterad och långt ifrån klar.

Persiskans lexikon är av blandat ursprung. Ca 50 % av skriftspråkets ordförråd utgörs av lånord från arabiskan, men eftersom vanliga ord i regel är av iranskt ursprung uppgår andelen arabiska lånord i löpande text till endast 20–25 %. Många persiska lånord förekommer i europeiska språk, däribland svenska. Dessa har i regel kommit via arabiskan eller turkiskan till romanska språk eller via indisk persiska till engelska, t.ex. risk som över arabiskan går tillbaka till ett medelpersiskt rōzīko ’dagligt bröd’, ’öde’; kiosk över turkiskan från kōshk ’palats’; pyjamas över indisk engelska från pei-jāma ’benkläder’ och khaki över indisk engelska från ett likalydande persiskt ord som betyder ’jordfärgad’.

Persiskan är ett SOV-språk. Den normala ordföljden är subjekt–adverb–objekt/predikatsfyllnad–verb. Denna ordföljd används i såväl huvudsats som bisats och i både jakande och frågande satser. Personsubjekt, som markeras med verbändelse, behöver inte sättas ut. Underordnade satser, inklusive relativsatser, inleds av ett litet antal konjunktioner, varvid relativpronomenet (ke) också kan fylla funktioner som final, temporal, konditional etc. konjunktion. Olika typer av satsförkortningar byggda på infinita verbformer, särskilt preteritum particip, är vanliga. Sammantaget innebär detta en komplicerad syntax.

Kontakt