CE översättningsbyrå

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till nederländska!

Vad kostar det och när kan översättningen vara klar?

Skicka ett mail till info@ce.se, bifoga filerna som skall översättas och beskriv uppdraget så utförligt som möjligt. Ange företag, namn, adress, telefonnummer samt till vilka språk översättningen ska göras, så återkommer vi inom kort med prisförslag och leveransdatum på projektet.

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

1. Kontakt

ikona optKontakta oss redan idag per telefon eller e-post

2. Översikt

ikonhus optVi diskuterar och analyserar jobbet som ska göras


3. Prisförslag

ikondokument optNi får en gratis och tydlig offert med utförandedatum

4. Plan

ikonkalender optEn detaljerad projektplan tas fram för arbetet


5. Utförande

ikongubbe optVåra duktiga experter genomför uppdraget

6. Resultat

ikonstjärna optHög kvalitet, nöjda kunder, fortsatt samarbete



Vi översätter till nederländska!


Wil Wernars


Maurits de Boer


Lies Spekenbrink


Jop Wichink


Vera Holtvoort


Mirte Haagstee


Västgermanskt språk som har utvecklats ur i huvudsak västlågfrankiska dialekter med lågsaxiska och nordsjögermanska inslag. Det är officiellt språk i Nederländerna (16 miljoner modersmålstalare, 2010) och ”Vlaamse Gemeenschap” (’Flamländska gemenskapen’) i norra delen av det federalt regerade Belgien (provinserna Västflandern, Östflandern, Antwerpen, Limburg och flamländska Brabant; 6 miljoner modersmålstalare, 2010). Bryssel är officiellt tvåspråkigt (franska och nederländska). I den sedan 1975 självständiga republiken Surinam är nederländska officiellt undervisnings- och myndighetsspråk samt modersmål för ca 400 000 personer. I Nederländska Antillerna och Aruba är nederländska ett av de officiella språken. En nederländsk dialekt talas också av några tiotusen äldre personer i trakten kring Dunkerque i norra Frankrike (”franska Flandern”). Dessutom talas det som modersmål av sammanlagt ca 500 000 invånare i bl.a. USA, Canada, Tyskland, Australien, Storbritannien, Spanien och Nya Zeeland m.fl. länder dit nederländsktalande har utvandrat. Enligt uppgift från Nederländska språkunionen 2010 är nederländska modersmål för omkring 23 miljoner personer.

Den nordliga varianten av nederländska kallas ofta Hollands ’holländska’, beroende på att provinserna Noord-Holland och Zuid-Holland har spelat en framträdande roll i Nederländernas historia. I landets övriga provinser säger man hellre Nederlands ’nederländska’. I Belgien kallas språket ofta Vlaams ’flamländska’, efter de historiskt betydelsefulla provinserna Östflandern och Västflandern. I båda länderna har man dock sedan länge i officiella och vetenskapliga sammanhang kallat standardspråket nederländska, medan holländska och flamländska betecknat två av nederländskans många dialekter. År 1973 utfärdade kulturrådet i Flandern ett dekret om att den tidigare benämningen flamländska i lagtexter och andra officiella texter skulle ersättas av nederländska.

I språkhistorien tillämpas följande periodindelning: fornnederländska 400–1100, medelnederländska 1100–1500 och modern nederländska sedan 1500. Från tiden före 1100 saknas sammanhängande texter, delvis beroende på vikingarnas härjningar under 800–1000-talen, då många kloster brändes. Gamla ortnamn, personnamn och fornnederländska ordförklaringar i latinska texter har dock kunnat studeras.

Övergången från fornnederländska till medelnederländska kännetecknas bl.a. av att fullvokaler i obetonade stavelser reduceras till e [ə] (vogala ’fåglar’ blir vogele) och att th [θ] övergår till d. Perioden uppvisar litterära och vetenskapliga verk samt officiella dokument. Till de äldsta litterära verken hör legenden om biskopen i Maastricht, Sankt Servatius, skriven av Hendrik van Veldeke (verksam ca 1170–90) på medellimburgiska, en övergångsform mellan lågfrankiska och högfrankiska dialekter. De flesta texterna från 1200-talet är flamländska, från 1300-talet är de flamländska och brabantiska och från 1400-talet övervägande brabantiska. Språket kallades Diets eller Duuts ’folkspråk’, som kontrast till de lärdes latin. Ordet Nederlands dyker upp i en inkunabel från 1482. Länge förekom benämningen Nederduits, vilken numera syftar på enbart de lågtyska dialekter som talas i norra Tyskland.

Från ca 1500 växte det fram en språklig samhörighetskänsla i de burgundiska hertigarnas arvländer vid Nordsjön, vilka omfattade nuvarande Nederländerna och Belgien. År 1574 utkom Cornelius Kiliaans (1528–1607) ”Dictionarium teutonico-latinum” hos förläggaren Plantin i Antwerpen. I den beskrevs 1500-talsnederländskans ordförråd. År 1584 utgavs den första grammatiken över det nederländska språket, ”Twe-spraack van de Nederduytsche letterkunst” (’Dialog om den nederländska språkläran’), skriven av Hendrik Laurensz Spiegel. I det stora översättningsprojektet ”Statenbijbel” (’Generalstaternas bibel’), som förelåg i färdigt skick 1637, strävade man efter att framställa en text som kunde användas i alla nederländskspråkiga områden. Under Nederländernas frihetskrig mot Spanien splittrades emellertid den gemensamma språkutvecklingen. Den politiska situationen ledde till att Flanderns och Brabants mest välutbildade invånare i stora skaror flydde till de befriade norra delarna av området, generalstaternas republik (se Nederländerna: Historia). Deras språkvariant hade hög status och smälte nu samman med de nordliga dialekterna (bl.a. holländska) till ett nytt standardspråk. Långt i och långt u [ʉ:] diftongerades till ij [ɛi] respektive ui [œy], och formsystemet reducerades. I de södra provinserna förde nederländskan efter 1648 en tynande tillvaro under olika herrar. Regeringsspråk var franska.

Efter Napoleons fall skapades Verenigd Koninkrijk der Nederlanden (’Förenade kungariket Nederländerna’; 1814–30), omfattande ungefär nuvarande Benelux. Nederländska blev nu regeringsspråk i Flandern. Kungariket upplöstes 1830 efter en revolt i söder, och i det nya kungariket Belgien återtog franskan sin position som ensamt regeringsspråk. Flamländska rörelsen uppstod under denna tid för att värna om flamländarnas språkliga och sociala rättigheter. Flamländarna bestämde sig inför trycket från franskan för att anpassa sitt språk till den variant av nederländska som talades i Nederländerna. Från 1849 hölls gemensamma språk- och litteraturkongresser. År 1882 utkom första delen av det gemensamma ordboksprojektet ”Woordenboek der Nederlandse Taal” (’Ordbok över nederländska språket’; motsvarighet till Svenska Akademiens ordbok, SAOB). Denna historiska ordbok tar upp det nederländska ordförrådet mellan 1500 och 1976 och blev färdig 1998. Det är världens största ordbok och finns tillsammans med ”Oudnederlands woordenboek” (’Fornnederländsk ordbok’), ”Vroegmiddelnederlands woordenboek” (’Tidig medelnederländsk ordbok’) och ”Middelnederlands woordenboek” (’Medelnederländsk ordbok’) tillgänglig på internet (http://gtb.inl.nl/?owner=WN).

En rad språklagar drevs igenom för att säkra flamländarnas rättigheter. År 1886 upprättades Koninklijke Vlaamse Academie voor Taal en Letterkunde (’Kungliga flamländska akademin för språk och litteratur’), 1971 omdöpt till Koninklijke Academie voor Nederlandse Taal- en Letterkunde (’Kungliga akademin för nederländska språket och litteraturen’), och 1930 blev universitetet i Gent Belgiens första nederländskspråkiga universitet. 1947 års stavningslag fastslog samma stavningsregler för Belgien och Nederländerna. År 1980 ingick Belgien och Nederländerna en språkunion (”De Nederlandse Taalunie”) i syfte att gemensamt främja det nederländska språkets utveckling samt kunskapen om det och om den litteratur som är skriven på detta språk. År 1984 utkom ”Algemene Nederlandse Spraakkunst” (’Allmän nederländsk grammatik’), en beskrivning av standardspråket sammanställd av nederlandister från båda länderna. Sedan 2004 är även Surinam anslutet till Nederländska språkunionen. År 2007 slöts ett ramavtal för samverkan med Nederländska Antillerna. Språkunionen håller regelbundet kontakt med Aruba och avvaktar landets beslut om eventuellt samarbete.

Bland skillnaderna mellan de nordliga och de sydliga varianterna av europeisk nederländska kan nämnas uttalet av frikativan [ɣ], som är mer palatalt i söder, förekomsten av pronomenet gij/ge (’du’, ’ni’) i söder samt ordföljdsvarianter (i söder: iets waar we beter niet kunnen over spreken ’något som vi helst bör låta bli att tala om’, i norr: iets waar we beter niet over kunnen spreken) och varianter inom ordförrådet (schoon betyder i söder ’vacker’, i norr oftast ’ren’). Det finns även en surinamsk variant av nederländska (exempel på ordförrådsvariant: tandenborstel ’tandborste’ heter schuier).

Nederländska intar en mellanställning mellan tyska och engelska. Dess konsonantsystem har inte påverkats av den högtyska ljudskridningen utan överensstämmer med engelskans och svenskans; t.ex. appel ’äpple’, aap ’apa’, twee ’två’, eten ’äta’, boek ’bok’, dag ’dag’ (tyska: Apfel, Affe, zwei, essen, Buch, Tag).

För övrigt överensstämmer dess ljudsystem mer med tyskans. Karakteristiskt är förekomsten av den tonande velara frikativan [ɣ], skriven g (god ’gud’, wegen ’vägar’), den tonande frikativan skriven v (vogel ’fågel’, over ’över’), uttalad med större artikulatorisk energi än svenskt v, samt kombinationen [sx] (schilder) ’målare’. Liksom i tyska försvinner stämbandstonen hos tonande konsonanter i slutet av ord (slutljudsskärpning): stad uttalas [stɑt].

Nederländska vokaler delas in i fria, som kan stå i såväl öppen som sluten stavelse, och täckta, som alltid står i sluten stavelse. De fria vokalerna dubbeltecknas i sluten stavelse: staat ’stat’, och enkeltecknas i öppen: staten ’stater’. De är korta, halvlånga eller hellånga. De täckta vokalerna är korta och enkeltecknade.

Nederländskan har i högre grad än tyskan reducerat sitt formsystem och står i det avseendet närmare engelskan. Syntaktiskt skiljer den sig måttligt från tyskan, mer från engelskan. Karakteristiskt är bruket av adverbialpronomenet er och dess sammansättningar: Ik heb er twee (partitivt) ’Jag har två stycken’, Hij is er niet (lokalt) ’Han är inte där’, Ik denk eraan (sammansatt) ’Jag tänker på det’. Ordförrådet ligger närmare tyskans beroende dels på engelskans romanisering, dels på med tyskan överensstämmande ordbildningstendenser.

Kontakt